everyone i know is acting weird

Lever du Emilie?
Nej.

hände det verkligen?

Hela mitt liv känns som att det är på låtsas. "Har jag drömt det här, har jag sett det på film eller hände det på riktigt?"

flashback vet allt

Det bästa svaret på relationsproblem hittar man på flashback: "Det absolut viktigaste är att du slutar använda fetstil till att börja med. Resten löser sig." Den bästa medicinen mot söndagsångest: amerikansk blasköl som S lämnat i kylen.

Nu har jag flyttat. I fredags blev jag full. I fredags blev jag arg. I fredags blev jag sur. I fredags blev jag ledsen. I fredags blev jag upprörd. I fredags blev jag uppgiven. I fredags blev jag lycklig. I fredags blev jag glad. Jag träffade så många bra människor. Jag träffade så många dåliga människor. Ni gjorde mig så glad. Ni gjorde mig så ledsen. L, K och E. Ni är så himla bra. Tänk att jag får ha er i mitt liv. Och sen somnade jag på bussen. Jag vaknade på madrassen på golvet med kläderna på.

farväl guldheden

Igår såg jag Big Brother för första gången sedan Carolina Gynning var med. Alltså väldigt längesedan. Jag tyckte dom var dumma i huvudet redan då men det är ju helt sjukt nu. Herregud. Dock är det jävligt underhållande. Särskilt när man sitter och mår dåligt. Man känner sig ju nästan normal när man slår på det där på tvn.

Nu ska jag flytta. Sedan ska jag dricka god öl och dö. Farväl Guldheden. Kommer sakna dig för alltid alltid alltid alltid alltid alltid.

(Bild härifrån)

ilska

Jag gillar inte den här personen som jag blir när jag mår så här. Det går liksom för snabbt och jag hinner inte reda ut allt i huvudet. Jag blir så irriterad, arg, förbannad, less, provocerad. Det blir heller inte bättre av att läsa massa onödiga bloggar som får mig att vilja spy. Jag har lust att vara den där anonyma sura jäveln som sitter framför sin dator dag ut och dag in och kommenterar elaka saker på olika bloggar. Vill slå någon riktigt hårt i ansiktet. Vill skriva "Du är så jävla dum i huvudet". Men i slutändan handlar det ju egentligen bara om avundsjuka. Att alla andra verkar ta allting med en klackspark. Att alla andra lyckas och åstadkommer något (även om det är saker som jag tycker är idiotiskt). Jag vill vara som er.

Jag älskar små fluffiga djur och när jag vaknar på morgonen så ramlar det skor från himlen och när jag ska ta ett bad är badkaret fylld med champagne och jag älskar min kille som jag träffat i ett halvår och nu har vi gift oss och jag ska åka till New York och Paris och fota med min analoga kamera jag hittat på second hand och sen trippar jag runt där på kullerstenen i mina prickiga vintageklänningar och sprider lycka.


...


Är så less på allt och alla. Och det är fan sämst. Så därför ska jag göra såhär: Äta gröt, se Sommaren med Monika, packa det sista, dricka te, åka till nya lägenheten och lämna min kristallkrona, förmodligen grina på bussen för jag inte ville flytta, packa mer, läsa bok, åka till Malin och spela snes, somna med huvudet på kudden och hjärtat i handen.

Jag gillar nog det bättre ändå.

schreiben

Jag tror att jag måste börja träna på att skriva lite oftare. Ibland känns det som att ord, meningar och formuleringar försvinner. Jag vet inte varför det är så. Jag brukade skriva nästan varje dag på datorn och i anteckningsböcker men nu för tiden skriver jag knappt någonting alls. Det måste bli ändring på det. Får inte tappa orden. Får inte tappa minnet.

Well. Insomninan från helvetet har visst kommit tillbaka. Jag var dock duktig och klev upp rätt tidigt även fast jag inte sovit mycket alls. Satt och uppdaterade nyhetssidor hela tiden för jag tyckte det var så spännande att Victoria skulle föda barn. Nu ska jag ta tag i den sista packningen, slänga massa grejer och skänka ännu mer grejer till Myrorna. Hej då.

sömn

Sömnlös. Kan. Inte. Sova.

omg

OMG. Agalloch på Fängelset samt Mount Eerie och Earth på Truckstop Alaska i april. Herregud vad bra månad. Plus Grouper i mars. Åh.

det som händer i mitt liv

Och nu har jag packat ner hela mitt liv i kartonger. Igen. Jag hatar att flytta. Jag kommer gråta när jag ska lämna ifrån mig mina nycklar för jag älskar Guldheden så himla mycket.

Och fjärilarna i magen.

Och jag läser en fotokurs. Det är roligt men ändå jobbigt.

Och jag har er och jag behöver nog inga andra i mitt liv just nu.

Och det här med längtan.

Och jag tog bort min facebook för flera veckor sen. Det är så otroligt skönt men lite tråkigt att man tappar kontakten med folk. Jag har en telefon om någon vill umgås osv.

Och det slog mig precis att jag inte snusat sedan början av november tror jag (kan till och med vara slutet av oktober). Jag känner mig så jävla duktig. Jag har typ rökt max 7 festcigg också. Intressant information.

Och nu ska jag titta på Virgin Suicides och dricka coca cola.



Så nu vet ni vad som händer i mitt liv om det är någon som vill veta.

hades

Jag tänker mycket på döden. Det känns som att jag helt plötsligt bara kom på, wow, jag lever, alla omkring mig lever och det kommer inte vara så för alltid. Alla kommer försvinna. Allt kommer försvinna. Jag kommer försvinna. Gamla vykort och brev hamnar kanske i pappersinsamlingen. Smycken blir bortglömda i en ask. Muggarna, glasen och besticken hamnar på någon second hand-affär. Blommorna vissnar. Och resten bara dör ut.

Jag tänker att jag är rädd för att gå över gatan för man läser ibland om att människor blir påkörda och dör även om det är grön gubbe. Tack och adjö jag dog för att du festade igår och somnade i en halv sekund. Jag tänker att jag kommer bli överfallen när jag går hem på kvällen upp för den långa backen vid Medicinaregatan. Jag kommer ligga och dö i en buske någonstans för att du behöver pengar och måste stjäla människors plånböcker, Iphones och liv. Jag tänker att jag blir trött, har ont i huvudet och mår illa. Jag ser på tv om en tjej i min ålder som bara skulle till läkaren för att hon hade migrän. Ja, det är cancer, en tumör, du har ett år kvar bara för att cancer dyker upp var som helst och när som helst bara för att leva som en parasit i kroppen som sakta förtvinar.

Jag tänker mycket på döden. Att den finns överallt. Som en mörk skugga över hela jorden. Och när som helst bestämmer den sig för att förgöra mig eller någon omkring mig och ingen kan stoppa det. Ingen kan kontrollera det. Jag kan inte kontrollera det. Det bara händer helt plötsligt. Ett lotteri. Nu är det din tur. Så är det bara för ingen lever för evigt.

Och jag är så himla rädd för det.

sista andetaget

Jag älskade dig aldrig. Världen, jorden, träden, djuren, människorna, kärlekarna. Det stora och de små. De viktiga och de oviktiga. Aldrig någonsin älskade jag er. Och nu när ni vet om det så är det alldeles tyst och stilla. Kanske kan jag få min ro. Fåglarna måste sörja. Barnen måste gråta. Mammorna måste vara starka. Det är bara nu det är svårt, senare vi får vila. Det är efter vårt sista andetag vi äntligen kan ta vårt första.

jag går nu

Dagarna bara försvinner, en efter en. Jag vandrar på en krokig väg som inte leder någonstans. Hemma hos mig har saker och ting vissnat för längesedan. I bokhyllan finns en bok som berättar. I telefonen har jag ett nummer som ljuger. Utanför mitt fönster finns ett träd som viskar. I hjärtat hör jag någon som sjunger. Jag glömmer bort att leva. Stillsamt kommer ni lämna mig. Och när nätterna i maj har mist sin glans kommer jag att försvinna obemärkt ut i världen.