söndag 26 februari 2017

...

Spenderade helgen som var med att dricka öl i fredags med bra människor. Resten av helgen har jag spenderat i sängen och tittat på Real Housewives of Beverly Hills (yes, min största guilty pleasure-serie) och ätit chips. Oj vad jag inte ser framemot denna vecka med pluggande exakt varenda sekund. Förutom på fredag då jag och min kille åker till Köpenhamn för att hälsa på min syster som bor där. Ska bli så himla kul.

söndag 19 februari 2017

Stressen

Stressen är total. Om några få veckor ska min kandidatuppsats som jag håller på att skriva lämnas in. Det känns som jag inte kommit någonstans. Och jag är så jävla nervös inför inlämning och redovisning att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det känns som jag inte kan skriva längre. Jag kanske borde träna på att skriva mer på något sätt. Varje dag nånstans om någonting. 

måndag 13 februari 2017

Stödjhul


I torsdags avslutade jag min psykologkontakt där jag gått i princip varje vecka sedan 2010. Det kändes vemodigt men ändå sjukt häftigt med tanke på att jag gått hos psykologer/kuratorer/psykiatriker/psykoterapeuter sedan jag va 16. Det känns som jag tagit av stödhjulen och precis lärt mig cykla på egen hand. Vi får se hur det går. Det känns ändå tomt och läskigt på något vis. Som att en trygghet som funnits där inte finns där längre även om det bara var i form av samtal för det mesta. Men så som det känns nu så behöver jag det inte längre och jag klarar mig bra själv. Firade med att ha världens bästa helg med världens bästa person i hela världen. Det roliga va att helgen inleddes med ett mega-breakdown av ångest men som försvann rätt snabbt efter tv-spel, kramar och chips. Så enkelt livet kan va ibland ändå.

torsdag 9 februari 2017

True colours


Det ordnade sig.



Det gick. Allting ordnade sig och blev bättre. Mycket bättre. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig på absolut varenda plan. Det går leva ett någorlunda stabilt liv utan de där medicinerna som förr varit nästintill livsviktiga. Det går att träffa någon som är allt det där du alltid saknat och där allt känns bra till hundra procent. Det går att ta tag i saker en skjutit upp i flera år även om det är trixigt att få ihop allt. 2016 var det värsta året på flera olika sätt. Men andra halvan blev det bästa året på flera olika sätt. Vill hålla kvar vid det här för alltid. I alla fall genom 2017 - det skulle göra mig så glad.

fredag 19 augusti 2016

onsdag 20 juli 2016

Tungt i hjärtat

Tungt i hjärtat när lilla Leia inte finns längre. (Bilden är Matildas).

söndag 17 juli 2016

Våra sista dagar som barn

Du börjar komma tillbaka in i mina drömmar, tillbaka i mitt bröst. Jag ser ditt långa hår så nära, jag hör din läspande basröst. Det var två år sedan vi två sågs, sedan vi möttes. Jag antar att tid och rum försvann någonstans på vägen. Vem fan kan då förstå? Vem fan kan då förklara? Vem fan kan då berätta varför? Jag vill ha en sista timma med dig, en sista av allt. Vi åkte i ett ösregn på motorvägen och du frågade mig om jag kunde hålla ratten. Jag ser dig klart och tydligt, vart jag än står och vart jag än tittar. Samma gata, samma plats, samma allt betyder inget längre. Vem fan kan då förstå? Vem fan kan då förklara? Vem fan kan då berätta varför? Jag ser dig klart och tydligt, vart jag än står och vart jag än tittar. Samma gata, samma plats, samma allt betyder inget längre. Allting var förutbestämt. Jag vägrar acceptera, jag vägrar vilja förstå. Du försvann från oss så fort och så plötsligt, jag tar ratten för dig i vilken storm som helst. Du satt ensam på en strand hundra mil bort ifrån civilisationen. Och med ett krafttag så reste du dig och kastade dig ut i det blå.

måndag 11 juli 2016

Den här tomheten

Den här tomheten alltså. Och frustrationen. Ilskan. Nedstämdheten. Kärleken. Icke-kärleken. Allt på en och samma gång. Och ingenting alls. HUR fan ska man komma över detta? Det har bara gått en vecka men det känns som det gått flera månader. Och det känns som det bara var sekunder sedan jag va i din lägenhet den sista gången. Fan fan fan fan fan fan fan fan fan.