fredag 19 augusti 2016

onsdag 20 juli 2016

Tungt i hjärtat

Tungt i hjärtat när lilla Leia inte finns längre. (Bilden är Matildas).

söndag 17 juli 2016

Våra sista dagar som barn

Du börjar komma tillbaka in i mina drömmar, tillbaka i mitt bröst. Jag ser ditt långa hår så nära, jag hör din läspande basröst. Det var två år sedan vi två sågs, sedan vi möttes. Jag antar att tid och rum försvann någonstans på vägen. Vem fan kan då förstå? Vem fan kan då förklara? Vem fan kan då berätta varför? Jag vill ha en sista timma med dig, en sista av allt. Vi åkte i ett ösregn på motorvägen och du frågade mig om jag kunde hålla ratten. Jag ser dig klart och tydligt, vart jag än står och vart jag än tittar. Samma gata, samma plats, samma allt betyder inget längre. Vem fan kan då förstå? Vem fan kan då förklara? Vem fan kan då berätta varför? Jag ser dig klart och tydligt, vart jag än står och vart jag än tittar. Samma gata, samma plats, samma allt betyder inget längre. Allting var förutbestämt. Jag vägrar acceptera, jag vägrar vilja förstå. Du försvann från oss så fort och så plötsligt, jag tar ratten för dig i vilken storm som helst. Du satt ensam på en strand hundra mil bort ifrån civilisationen. Och med ett krafttag så reste du dig och kastade dig ut i det blå.

måndag 11 juli 2016

Den här tomheten

Den här tomheten alltså. Och frustrationen. Ilskan. Nedstämdheten. Kärleken. Icke-kärleken. Allt på en och samma gång. Och ingenting alls. HUR fan ska man komma över detta? Det har bara gått en vecka men det känns som det gått flera månader. Och det känns som det bara var sekunder sedan jag va i din lägenhet den sista gången. Fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

tisdag 5 juli 2016

Borta alldeles alldeles snart

Jag tog ut bilden på dig ur plånboken. Klarade inte av att ha kvar den där. Det kändes nästan löjligt. Det känns löjligt att jag nånsin haft den där för jag tror du aldrig lagt märke till den. Det var bara en sån där löjlig sak man gör när en är kär. Och jag är det fortfarande. Hela tiden. Hela tiden är jag kär. Men jag vet att jag bleknar i ditt minne, i din närvaro, i ditt liv. För varje sekund som tickar förbi så förbereder jag mig för att du kommer vara borta alldeles, alldeles snart.

Uppgiven

Det går nästan inte en enda dag då jag inte tänker på hur vi träffades, hur vi var, vad vi brukar göra, det går inte en enda dag då jag tänker på hur lyckligt lottad jag var för jag vet inte vad jag skriver jag är så uppgiven nu jag vet inte vad jag ska skriva hjälp mig snälla hjälp mig snälla gå inte snälla försvinn inte.

En månad sen

Jag drömmer mardrömmar om dig. Jag drömmar att vi är i en stad på semester och jag vandrar runt ensam och väntar på dig. Du sitter i gräset tätt intill en tjej. Du säger knappt något till mig eller ser på mig. Du skickar ett sms och säger att hon är dryg och pratar om något knäppt som att hon älskar att städa kylskåpet. Jag säger “varför sitter du så nära henne och inte mig då?”. Du svarar att det egentligen va en annan som satt där först. Och jag fortsätter att vandra runt i den okända stora staden och väntar på dig. Sedan blir bara drömmen suddig. Jag försvinner men övervakar för att se om du ens letar efter mig men det gör du inte. När jag vaknar har du fortfarande inte svarar på sådant jag tycker är viktigt. När jag vaknar pratar du fortfarande om dig själv men frågar inte mig. När jag vaknar är jag så jävla olycklig.

måndag 4 juli 2016

Regnstaden

När jag ska gå hem regnar det för första gången på tjugoen dagar. Det måste vara något slags rekord i den här regnstaden som jag bor i. Hela dagen har jag sysselsatt mig och tänkt “vilken tur jag har som får vara här varje dag och lära mig nya saker hela tiden”. Men en minut över fem tar det slut och du äter dig in i min hjärna igen. När jag går nedför trappen finns du där. När jag väntar på bussen finns du där. När jag sitter på bussen finns du där. När jag låser upp dörren finns du där. När jag tvättar mina kläder finns du där. När jag sitter här så finns du där. Men du är allt annat än här. Förmodligen kommer du aldrig mer vara här och det sliter sönder hela mig.

Jag går sönder

Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här. Hur ska jag klara det här.