söndag 9 mars 2008

Jag känner det var jag än går. En unken lukt, svag doft av mögel, eller instängt, eller bara mig själv som vill komma ut. Jag hatar dig, det vet du va. Jag hatar flottiga fingrar instoppade i chipspåsar, innanför trosor. Snöflingorna slås bort, tumlar runt i luften, alltid vill någon komma först. Det är som en svag knäppning följt av ett konstant brus i mina ögon. Nej öron. Jag går som om jag har brutit fötterna. För jag vill ju inte gå. Jag vill sitta flera timmar i badkaret. Låta fingrarna bli skrynkliga. Skrynkliga som lakan.

Inga kommentarer :