onsdag 22 oktober 2008

Ibland tror jag att det kan bli riktigt bra det här. Tills jag kommer på vilken hemsk människa jag varit, och allt det jag ställt till med, och allt det jag måste ställa till rätta. Man blir ju obotligt trött på att försöka och försöka hela tiden utan resultat. Jag vet att jag gång på gång finner änden men tappar den lika snabbt igen. Känns som jag famlar runt i mörker, kliver på spikarna igen, går igenom skon och hela jävla foten. Vet att det finns där, men det går inte känna efter vad det är som känns egentligen.

Inga kommentarer :