torsdag 18 december 2008

12 timmar på tåget men äntligen kom jag hem. Lite vemodigt och så redan nu. Men det ordnar sig väl. Konstigt nog saknar jag Göteborg redan. Eller det är nog inte Göteborg. Det är människor. Speciella människor. Speciell människa.

Mamma tog med mig och bror på Törners Café imorse när vi kom till stan, så att vi skulle få lite frukost. Stod funderade länge på vad jag skulle ha. Mamma surrade med den rara söta tanten i kassan. Mamma berättade att hon fikat på Törners i över 20 år. Rara söta tanten sa "Jag vet, jag känner igen dig. Det är kul!". Mamma och alla hennes 8 barn har fikat där i över 20 år. Haha, åh det är så fint!

Det är en bild på väggen av en collie här hemma. Jag sa "Vad är det här för hund? Det är ju inte Rambo!". Mamma svarade "Men han ser ju likadan ut. Vi kan låtsas att det är han".. Haha. Åh bäst. Nu har jag varit på min lillasysters julavslutning med luciatåg, uppträdanden, spex och sånt. Det var lite kul. Men får hemsk ångest av att se gamla bekanta människor som sitter kvar där på samma stol som deras föräldrar och deras föräldrar osv. Skaffar barn med första killen, bor i mammas hus, är hemmafruar så. Men ja, dom trivs förmodligen med det. Annars skulle man väl inte göra det. Är så himla glad att jag inte är kvar där.

Nu ska jag nog sova. Blir en lång, lång dag imorgon med barnkalas, syskonbarn, vänner, julklappasstress på staden och allt sånt där. Ska lägga mig och sova bredvid Vincent Valentine nu.

Kan inte låta bli att tänka på sist jag var hemma och hälsade på. Juli, augusti. Sist jag var hemma. FAN.

Inga kommentarer :