torsdag 22 januari 2009

11

Jag har hittat gamla anteckningsböcker. Det är samma händer, samma fingrar, som skrev det här för 10 år sedan:


hallå är jag alldeles
för liten för att
kunna förstå
någonting ännu

hallå är jag alldeles
för liten för att
kunna känna
någonting ännu


---

Nu brinner det gröna gräset
För nu allt omkring dig ändrat form
Och snart så kokar allt allt
Nu brinner gröna gräset
Du får splitter i ögonen
Och det klias inom dig
Nu Brinner det gröna gräset


---

Ta dig in i min mage
spräng sönder den
för jag finns inte här längre


---

En gång under en mattematik lektion
hörde jag sirener
och rutorna skallrade
och läraren slängde sig på golvet
det var bara en polisbil fast bara
en gammal man som knappt kunde röra sig
hade tagit en flicka på hennes axel
och så släppte dom av honom
vid slutet av E14
där det fanns överkörda kattungar
och långtradare och ett helvete
för en gammal man
han skulle gå tillbaka till östersund
men han dog efter tre timmer
och lilla flickan vågade inte säga
att man kan luras ibland

---

Och ibland hoppas jag
att träden kan vara lite längre
Längre än jag kan hoppa
även om jag redan gått av.

---

Där borta står det ett par ungar och säger att jag inte får vara med
Då traskar jag bara förbi
bryr er inte om mig
jag är vakuum jag finns inte
och så tänkte jag att om dom säger något
så skjuter jag ner dom och det gör dom
och då dödar jag dom fast det hör dom inte
och då tänkte jag på att en av dom hade en sprucken röst
och då tänkte jag att han snart är vuxen
och då hatar han snart allt
och då fick jag tre tusen stenar i skon
men det gjorde inget för det är
ni som är besväret
och då kom jag äntligen till röda rummet
då tänkte jag lite på strindberg och på
att jag måste dammsuga och diska och kissa och
vara alldeles vuxen

1 kommentar :

Anonym sa...

Tänkte väl det. Du är ju ett underbarn. Och den sista var ju lite rörande faktiskt.

J