måndag 23 februari 2009

33

Jag har en tendens att alltid ropa hej... och då går det som bekant som det går. Åt helvete. Ni vet. Man har bara lust att lägga ner allt. Släppa skiten från ett höghus. Bara rakt ner. Se det krossas mot marken. Men det är ju skitsamma. Det är ju bara ens planer. Ens drömmar. Ens liv. Bara det. Det är svindlande i huvudet och golvet svajar under mig.

Håller i hårt.
Håller hårt i räcket för att inte ramla pladaskt

Har gjort det allt för många gånger

Inga kommentarer :