måndag 13 april 2009

71

ett streck på min arm som inte går att gnugga skrubba skrapa bort
allt samlas som en liten hög med damm under huden
visste inte att det brann inuiti dig, jag undrade vagt var du tog vägen
kan hända att min säng inte
bläddrar sina lakan som en bok
glömmer minnen
glömmer kläderna
glömmer att äta
glömmer att sova

och
där är dom,

strecken


streck vita som frost!

på baksidan av min arm


som brann
när du tog i den

2 kommentarer :

jonathan sa...

Fantastiskt. När du får till det, som så ofta, blir det fantastiskt. Det blir ord lättare än luff. Fluff fluff, låter det.

Jonathan sa...

Fantastiskt. När du får till det, som så ofta, blir det fantastiskt. Det blir ord lättare än luft. Fluff fluff, låter det.