lördag 1 augusti 2009

177

och nu sitter vi här efter jag föll som ett korthus. att springa nedför hela avenyn i högklackat för att hinna och orka med. att stå på en balkong och flyta bort. att ta sin egna lojala hand, hålla den tätt intill hjärtat. håller upp porten för er men får den själv rakt i ansiktet. jag är för patetisk och sorglig när jag står här och vinkar allt jag bara kan men du ser ingenting

Inga kommentarer :