onsdag 4 november 2009

265

Det är nåt fel på trottoaren.
Den reser sig och sänker sig som ett hav.


Och varför ska det bli såhär. Alltid. Varje gång. Att jag måste slå mig själv i huvudet för att fatta, komma ihåg tills nästa gång. Men det gör jag inte.

Det var ju det jag sa.
Och det var det jag saknade.

Att våga.
Vad var det jag sa.


Och då förstod jag att det var allvarligt.

Inga kommentarer :