torsdag 26 november 2009

8595

jag hade så fult tunnt musgrått hår uppsatt i en slarvig knut. jag hade alltid ett par gråa prassliga byxor på mig och en ljusgrå sweatshirt. det var det enda jag minns att jag hade på mig. minns ingenting annat. jag älskade dom där slitna byxorna. dom gick sönder nere vid benen. jag var så trygg i dom. dom var som en slags sköld mot de vassa höga orden utan för min sovrumsdörr, ett skydd mot de tysta orden i korridoren, ett skydd mot alla dom andra. för man tvungen att hålla sig hårt själv i handen, för dem skulle bära dig, hålla dig, smeka dig i håret. böckerna höll man tryckt mot hjärtat. och hemma satt man framför tvn och spelade final fantasy och läste tvspelstidningar. ibland gick man ut i snön och lekte med hunden och min lillasyster. ibland åkte man skateboard i garaget och odlade små skrubbsår och blåmärken på benen. ibland gick man till skogen och skrek så högt att träden skakade.

ibland.
ibland orkade man inte stiga upp ur sängen.
ibland minns man inte mycket av de 8595 dagar man levt.

ibland minns jag ingenting av mitt liv.

2 kommentarer :

Anonym sa...

Ibland önskar jag att jag kände dig och inte bara dina ord och fotografier

Petnoga sa...

Fint skrivet.