onsdag 2 december 2009

döden

ett par hjälpande armar från döden
små brokiga vita armar med smältheta
fingeravtryck
mina fingrars längtan
jag kommer skälva
dina silverögon borrar sig in i mig
jag är lugn, du är väntad
inte kunde man tro på detta dårskap
inte kunde jag tro att jag skulle falla ner till
marken som mull eller aska

mitt liv

alla mina partiklar i ett överflöd
jag ska ligga stum på min bädd
jag ska lyssna varsamt på era rop i min hals
mina rop under vatten


och allt det här var bara min förbannade plikt
vem frågade någonsin om jag ville

2 kommentarer :

rischka sa...

nu blir jag orolig och jag känner dig inte ens.

emilie anna evelina sa...

lol. ingen fara.