fredag 27 mars 2009

57


I'm so happy. Happy happy girl.

torsdag 26 mars 2009

söndag 22 mars 2009

55


Jaha nähä. Kanske ska ge er en uppdatering av mitt liv - om ni nu är intresserade. Jag är i alla fall intresserad av att skriva ner en uppdatering. Mycket som händer. Lite som händer. Viktiga oviktiga och oviktiga viktiga saker.

Stockholm dröjer. Alla bara frågar "Hur är Stockholm? Varför är du inte i Stockholm?". Därför jag inte har någon bostad eller pengar eller för att jag t ex gjorde slut med min kille och för att Stockholm mest känns ångest just nu. Är så less på att förklara min situation för tusen personer. Vet inte om jag vill längre. Är så less på internet. Less på att förklara vad man gör och inte gör. Är så himla trött på det där att inte veta vad man ska göra. Eller vad man ska göra av allt man kan och får göra. Känns mest som jag vill bara ta vilket 8-16-jobb som helst bara för att veta att jag kan göra något. Sedan kan jag dricka kaffe, sitta vid fönstret, skriva och vattna blommorna. Men ja, någon sa att man inte borde planera - för då händer det inte. Kanske ska sluta planera. Planerade t ex inte att sluta med min medicin, men nu har jag gjort det och jag är gladare än någonsin.

Ärliga vänner är det bästa jag vet. Vänner som sviker mig gång på gång sticker knivar i mig. Är så less på såpalivet jag lever ibland. Har börjat röka för mycket. Måste sluta med det. Vet inte varför. Mår inte dåligt av det eller nåt. Men det känns som det är bra att inte röka för mycket.


Mitt liv de senaste veckorna.
Jag gillade det.
Jag mår bra och har blommor i mitt hår.
Blommigt nattlinne.
Men trötta fötter.
Är för less på att öppna upp mig igen.
Jävla prettoblogg.
Min älskade prettoblogg.

lördag 21 mars 2009

måndag 16 mars 2009

53

Jonathan Johansson. Torsdag. Dör.

52



Hudlös




hyperkänsliga, emotionellt
extremt sårbara, ”hudlösa”
intensitet växer eller tvättas ur vrids ur


återhämta mig

lördag 14 mars 2009

51

Rabbe Enckell är dagens hjälte. Biblioteket är guldvärt. Hör här bara:

En fågel virkar fina medlodier
i vit luft.
Det glimmar blankt
och en blå tråd
hänger stum i luften -


Mitt liv är kaffe, böcker i drivor, brorsan, gabrielle och kaffe.

söndag 8 mars 2009

50


Jag packar ner alla mina "onödiga" saker i lådor som ska bo i min brors förråd ett tag, tills jag hittar en bostad längre än tre månader och vet var jag ska ta vägen i sommar. De "nödvändiga" sakerna ska få plats i en enda resväska. Jag har inte så mycket saker egentligen. Behöver ingenting. Jag har tre par skor och tycker det är alldeles för mycket. Jag har en jacka. Det räcker. Kan inte ha saker. Har lärt mig att släppa taget om materiella saker. Trasigt? Släng släng släng. Spara inte för att du håller fast. Längtar till bror kommer hem. Det är så tyst och tomt här. Kan knappt sova i sängen för det känns så tyst utanför rummet. Kan absolut inte stänga dörren. Har inte sovit där på flera nätter. Det befinner sig en sorglig stor klump i magen även om jag har ett förväntansfullt leende på läpparna. Jag dricker mitt te av vaniljsmak och drar varsamt ut kontakten till vattenkokaren (och alla andra hushållsapparater också för den delen). Tänker på att efter min storasysters hus brann ner varnade mamma alltid för att det kan börja brinna om man inte drar ut kontakterna. Tänker på att det alltid var halvgrått hemma när man kom hem från skolan. Det var som en grå hinna låg över alla rummen. Tänker på att vi blev irriterade när vi kom hem och skulle se på dålig eftermiddagstv och alla kontakter var utdragna. Jag tänker att jag vill ha någon att vara irriterad på för att den har dragit ut alla kontakterna.

Jag har läst ut en bok idag. Jag lånade den på biblioteket igår. Det var en stor och tjock bok. Den handlade om en flicka som var på ett läger. Hon hade också den där sorgliga klumpen i magen även om hon hade ett förväntansfullt leende på läpparna. Slutet var arrupt. Jag sträckläste den. Jag undrar vad som hände. Jag tycker alltid det är så sorgligt att se färdigt på filmer eller läsa ut böcker. Jag fäster mig vid karaktärerna och undrar alltid vad som händer med dom. Dom är liksom mina vänner, bara för en liten stund. Och jag var flickan på lägret idag.

Nu ska jag lyssna på en Antony and the Johnsons låt som Gabrielle skickade till mig. Vill att Gabrielle ska komma till Göteborg från Sundsvall snart. Innan jag åker. Känns som jag ska åka och lämna allt bakom mig för alltid. Det känns alltid så när jag ska åka någonstans. När jag åker från Göteborg till mina föräldrar i Östersund känns det alltid så sorgligt när man lämnar terminalen och ser solen gå ner över staden. Samma känsla har jag när jag ska åka hem i från mina föräldrar. Vill klamra mig fast kring min hemstads bräckliga ben som ett litet barn. Har svårt att lämna saker och personer bakom mig. Jag får banka in i mitt huvud att det jag lämnar bakom mig försvinner inte. Det finns kvar där, vare sig jag vill eller inte. Så tänker jag även när en relation till människor tar slut. Att världen ska gå under. Att personen försvinner för alltid. Marken under mig försvinner. Väggarna darrar och skriker att "Nu! Nu är det slut, Emilie! Nu försvinner allt!". Det jag inte tänker på att dom inte dör. Dom försvinner bara ur mitt liv en liten stund. Men dom finns kvar där i huvudet.


Dom finns kvar.
Tänker hela tiden på att jag inte levde när jag levde.
Tänker på att livet var så mycket lättare innan du hände mig.

49

Förberedelser. Bara förberedelser. Vi ses senare. Om ett tag. Fråga något så länge!


Preparations. There's only preparations in my life right now. I'll see you guys later. Meanwhile, ask me something!

fredag 6 mars 2009

48



Jag har samlat alla mina hjältinnor i en hög på nattduksbordet. Virgina Woolf, Sylvia Plath, Elisabeth Wurtzel, Bodil Malmsten, Edith Södergran, Kerstin Thorvall är mina mödrar som ruvar på min ord och slåss för mina barn. Någon har markerat det viktigaste i en av böckerna med en blyertspenna -


Vi skulle bli vårat egna straff
när jag är en duktig flicka
som till slut är alldeles rädd
för livet vart jag än i världen
vänder så ser ni mig diffust
och till slut kommer jag våga
det var därför jag skulle få dig
det kallas för hybris när man
ler och det är därför Gudarna
blir arga på mig även om jag
vet att det är mycket farligt
att blommorna låg överallt
de täckte dig med en palett
och sedan ramlade jag omkull
för du knuffade mig men du var
flera mil bort
jag tänker på lakanet du ligger på
och kaffet du dricker
jag tänker på hur jag inte levde


när jag levde

47

Jag låter Kerstin Thorvall (en av mina favoriter)
förklara allt för er. Tycker för övrigt att alla borde
läsa "Doften av en pion" som hon skrivit. De bästa texterna
om kärlek. Någonsin. Vi kommer inte ens i närheten.





Och efteråt bara grät jag
fastän jag sagt att inte alls
sa jag, när jag var hos dig
och allting före och efter inte fanns
Fast jag pratade om det
och pratade och pratade om att
sen
när det var slut
då skulle jag inte gråta
o, nej, det skulle jag inte
bara vara tacksam
tänka vackert om dig
om oss
som om det var en bra bok jag läst
eller en film med vackert och sorgligt slut
Så länge jag hade dig
visste jag precis hur det skulle bli
när du inte längre
Men sen när det hände
då hade jag ingenting
Ingenting hade jag
utom den fula gråten
telefonsamtalen jag tiggde
gatorna där jag gick och frös och trodde att du kanske.



FÖRR

Efteråt lät jag andra män ta på mig
och jag mötte den skrattande
Som narkotika använde jag dem
Men alla deras händer
deras ögon och deras hud.
Deras kroppar
De var inte du.
Hela tiden var de inte du
och det kunde jag inte förlåta dem



NU

Väldigt långt efteråt
då jag inte kom ihåg dig längre
Jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns
Men du kunde drabba mig som ett illamående
ett oväntat slag i maggropen
En gråt i halsen
ett rop i mina händer
Men till alla sa jag: Tänk att det går över.









Det är verkligen skönt att det går över.

46

Hey friends. I just uploaded some new things on my website. Look here.

45




jag tror att havet är oändligt stort
torpeder och minor faller
som ett sårbart midsommarregn
ändå träffar du mig gång på gång
med ditt vassa hjärta och dina mjuka klor



när rovdjuren hade lämnat mig ifred
skrev jag om intensiteten som växte
mellan våra fingrar
mellan raderna
när den nu tvättats och vridits ur


väskan är tyngre än någonsin
ligger när dig och känner din hud en sista gång mot min
suger åt mig av din energi och din värme
som en kattunge försöker
få värme av sin mamma
tittar och läser dina texter

din mjuka päls
min hudlösa kropp


ett suckande tomt Stockholm med sin tunga morgonandeträkt
mot mina bleka livlösa kinder och
väskan är tyngre än någonsin


räknar stegen, ökar antalen för varje gång
och tittar bakåt, sneglar försiktigt över axeln


kanske
kanske
kanske ändrade du dig
när jag var din elektriska
morgonsol
och vi dör sakta bort


inser att allt handlar om mig
förstår inte varför det handlar om mig


sneglar en sista gång vid bantorget
som jag nu lärt mig hitta till
lämnar dig nu bakom min starka rygg
vägen tillbaka återhämtar sig sakta men säkert


lämnar dig nu bakom mig


vi vandrade hoppfullt över den snövita isen med min kalla hand i din
och karlbergskanalen
den glimrar fortfarande bråddjup svart




som att något aldrig hade hänt
hjärtat var ändå bara en sten


tisdag 3 mars 2009

44

Hoppas någon bryr sig.

söndag 1 mars 2009