måndag 31 augusti 2009

203

Tror jag vill göra om den här bloggen. Finns ingen inspiration.

202

Och jag ser suddigt när jag blundar, jag ser suddigt när jag öppnar ögonen. Man orkar inte riktigt med. Jag orkar inte höra allt tjat. Orkar inte höra om hur alla "har det så bra", om deras lyckade jobb och skola och kärlek och hamnar det en liten liten käpp i hjulet så är det bara klag klag klag klag. SÅ JÄÄÄVLA LESS.

lördag 29 augusti 2009

201




200

200 posts! Congratulations to me.

Kanske borde jag döpa om hela den här bloggen till kostbok och byta konceptet totalt. En matdagbok. Det behöver jag. Minns inte när jag åt riktigt senast.

torsdag 27 augusti 2009

199


Feber. Får tid att göra dockfrisyrer.

onsdag 26 augusti 2009

198

Fyfan vad jag plågar mig själv. FYFAN.

197

en dagboksanteckning.

kanske skulle ni tycka om mig om jag gjorde som man ska göra. jag vet inte om jag ska älska eller om jag ska hata er. jag vet inte om jag gjort fel eller om ni gjort fel. jag vet att jag gjort fel ibland och jag vet att ni gjort fel ibland. men jag kan inte sluta anklaga mig själv för att det skulle vara mitt eget fel. ibland kan jag dock bli så otroligt upprörd över att ni inte gör något åt det. säger till mig. frågar hur det funkar. frågar hur jag funkar. frågar vad som finns i mitt huvud. kanske blir jag också upprörd över att jag inte får vara den jag är. hur skulle jag kunna vara något annat än vad jag är. jag vet inget annat än det här.

det är såhär jag är.

och tänk att man ska bli lämna på botten av havet för att man är den man är. för att jag är så här. jag kan inte sätta fingret på det. jag kan inte sätta fingret på vad jag saknar, eller OM jag saknar något eller någon överhuvudtaget. jag tror inte det. jag längtar inte längre. ingen längtan överhuvudtaget. det känns lite sorgligt att jag inte bryr mig om något egentligen. att jag inte saknar någon eller får den där melankoliska lilla känslan som jag brukade få. att länga tillbaka. det var något stort för mig. något att hålla fast vid för att försöka stå stadigt med fötterna på marken. och att jag släppt taget om alla. varför har jag det. jag vet inte. och egentligen så vill jag inte veta. för det spelar ingen roll. vad är det för mening att längta tillbaka. ibland kunde jag nästan tvinga mig själv att tänka på de dåliga händelserna. bara för att minnas. det kändes som jag var tvungen att hålla kvar allt, hålla fast vid, bara för att få ha några minnen kvar. att få ha kvar minnen som fick mig att känna att jag faktiskt levde. att jag överlevde och att jag försökte leva. det är inte lätt att kliva upp på morgonen. det är inte lätt att bländas av morgonsolen. det är inte lätt att bädda sängen. det är inte lätt att sluta stirra på kaffekoppen på köksbordet istället för att dricka ur den. det är inte lätt att komma ihåg att äta. det är inte lätt att åka bussen till jobbet. det är inte lätt att försöka för en konversation. vad hände i helgen. hur går det med allt. några killar. nä. okej. vad händer i helgen då. vad ska du göra på semestern. det är inte lätt att handla apelsiner och knäckebröd på ica. det är inte lätt att åka hem. det är inte lätt att komma hem, ramla ihop innanför ytterdörren, famla i mörkret, tappa bort dina nycklar, bryta ihop och gråta ett helt hav, att slå sig själv i huvudet, rycka sig själv i håret, försöka banka in något vettigt i skallen, försöka minnas och konsten att att inte minnas.

jag kommer ihåg dofterna,
och detaljerna.
och jag minns beröringarna.
och

sedan minns jag avsmaken
och alla motgångarna och stenarna
i mitt huvud och i magen och i mina
händer.

men jag saknar det inte.
jag vill bara hålla kvar det.
en liten liten stund till.


men så är det ju. jag kliver upp imorgon i alla fall. det gör ju alla.
det är nu jag blandar ihop sanningen och drömmarna. vet varken ut eller in längre. för jag pratar inte om det längre. har inte gjort det på en evighet. jag tror att när du stängde din dörr så slutade jag lyssna, jag slutade även öppna mina dörrar. jag tror inte det är någon idé. vill inte ha sorgen sluten kring mig som ett litet svart paket. vill inte ha stämpeln eller trösten. eller jo. ibland vill jag ha trösten. ibland vill jag bara att någon ska trösta när jag ligger under täcket och håller på kvävas för jag vill inte att någon ska höra. vill att alla ska vara döva, men inte blinda.

är ni blinda.
är ni döva.
jag är här.



och så en liten berättelse:

jag minns ingenting. jag tror ingen vill höra. jag vill inte höra. jag vill berätta. nä jag vill inte berätta. jag vill höra. och nu spöregnar det. det smattrar mot snetaket. jag har en tennisboll i min hals. insekter i min mage. hud under naglarna.


förtvivlan på tungan.

tisdag 25 augusti 2009

196

195

En gång när jag var typ 9 eller 10 år gammal så var det en kille i klassen under mig som var en riktig jävla bråkstake. Alla lärarna och eleverna hatade honom. Han hade rött hår och hånskrattade alltid åt allt och alla. Han var inte så duktig på matte, men han var duktig på att ställa till med rackartyg och få småkillarna efter sig. Dom tyckte han var mycket häftig såklart. En gång retade han mig för något. Jag minns inte riktigt vad det var. Jag tror det var för att jag gillade något speciellt band eller låt och som inte var särskilt "okej" att gilla. Han bara retade och retade mig och stod och puttade på mig. Och jag tänkte "Nä, nu har jag fått nog. Jag hatar den här jävla ungen. Nu jävlar." Så sa jag "Säger du något mer till mig så slår jag dig mycket hårt." Och då sa han något i stil med "Något mer!" och hånskrattade rakt i ansiktet på mig. Då kokade jag över. Hoppade på honom och slog honom rakt i ansiktet. Sen blev det helt svart. Jag var så arg och upprörd att jag inte minns mer. Jag minns att lärarna inte brydde sig om att jag slog ner honom. Jag minns att jag tyckte synd om honom.

194





Barbecue party at Jones place and then a underground party under a bridge in a forest.

193

din ryggtavla mot din stad och alla ljusen mot min rygg och jag behöver nog mig själv för mig själv men jag klarar nog inte av, jag klarar nog inte av att inte vara din för en gång i tiden var det okej. en gång i tiden var allt bra.

måndag 24 augusti 2009

192

When you look at peoples facebooks and their pictures there's always just drunk pictures of them self. Haha. Here's a couple of me from FB.. Random people have shoot them. Haha. EGO BOOST!!!















lördag 22 augusti 2009

191

Igår var jag på en fest där folk inte kände igen massa gamla goa nittiotalshits. T ex den här. Haha. Gud. Jag börjar bli gammal? Här har vi några gamla godingar jag älskade på nittiotalet. Som jag alldeles glömt bort! Ett, två och tre.

190

mina försök att samla ihop spillrorna av gårdagen, eller natten, eller morgonen. att vakna i en annan säng eller en soffa med en arm bakom ryggen, kroppen värker av att man sovit i alldeles för konstiga kroppsställningar. en efterfest man inte minns någonting av. att åka med spårvagnen klockan sju på morgonen, se staden vakna till liv efter några timmars dvala. känner ingen känsel, varken i tungan, under fötterna, i fingrarna eller på baksidan av benen. har inget minne om att det blev så här. undrar varför det blev såhär. kan man undra varför det blev såhär. och jag minns ingenting av nattens samtal, nattens rop, nattens bedövningar, nattens längtan. jag undrar: vad gör jag här. vad gör jag här.

torsdag 20 augusti 2009

tisdag 18 augusti 2009

188

Kanske är det så att jag inte orkar det här egentligen. Det är inte ok att gråta sig till sömns. Första gången på otroligt länge. Men ändå. Då är det inte bra. Jag vill ha höst nu. Egentligen vill jag ha förra hösten, den som var. Hoppas den här blir ännu bättre. Jag älskar vädret ute nu. Kanske en klapp på kinden.

Jag kanske är lite sen. Men jag älskar den här låten i alla fall.

måndag 17 augusti 2009

187

Jag drömde den vidrigaste drömmen någonsin i natt. Jag hatar mina drömmar och min fantasi. Och jag fattar inte var allt kommer i från. I natt vaknade jag helt svettig och var helt skakis efter en fruktansvärd mardröm. Jag drömde att någon slags sekt kontrollerade mig och hade telepatiska förmågor. Om man inte gjorde som dom så kunde dom läsa ens tankar och ta reda på vad man fruktade mest. Dom tog reda på att jag har världens fobi för ufon och aliens. Så dom skulle fixa så ett UFO skulle komma och hämta mig om jag inte gjorde som dom sa (ja serious, har en jävla fobi för ufon och aliens.. uuuggghhh). Bland annat var jag tvungen att lura in massa barn i en hemlig lägenhet så massa gubbar kunde utnyttja dem. HELT SJUUUUKT. Senare i drömmen kom det där jävla ufot och sen hoppade jag från ett hustak. Sen var drömmen slut. HATAR MINA DRÖMMAR.

Nu ska jag redigera tusen bilder från helgen. Jag vaknade halv tre på eftermiddagen idag. Jag är helt slut efter helgen. Känns som någon tryckt igenom mig igenom en köttkvarn eller kört över mig med en jävla lastbil.

söndag 16 augusti 2009

186











A little more weekend.

(I FUCKING HATE BLOGSPOT... WTF ARE THEY DOING WITH MY PICTURES??!?!?!?!?!)

185

And the weekend.

fredag 14 augusti 2009

onsdag 12 augusti 2009

183







So bored. So I took some shitty pictures of my home.