onsdag 6 januari 2010

panik

jag har så dåligt samvete. över allt. jag är en dålig människa. på alla sätt och vis. jag har sårat alla. sparkat på alla när dom legat på marken. medans jag bara legat på golvet i fosterställning och gråtit i fem timmar. och när alla andra har det tungt tar jag allt med en klackspark. för jag hinner inte. hinner inte vara ledsen på riktigt för jag är glad och trevlig. jag har slagit mig själv i ansiktet så hårt att det snurrar som en karusell där innanför benen. jag orkar inte att du dött. och jag orkar inte att du också kommer dö. orkar inte att bli slagen i ansiktet av ord av dig. orkar inte alla mina monster som jag sparat i bakhuvudet (för dom får inte plats någon annanstans längre).

och sen det där med att när jag vaknade på morgonen, så somnade du in. och hur dom springer upp och ner i trapphuset.

dom springer upp och ner innanför revbenen.

har rivit ner alla tavlorna. känns som jag borde släppa er alla. borde vara helt ensam. slå bort varenda människa. varenda levande själ. så jag får vara i fred. så jag slipper känna någonting. så jag slipper se er sprängas i horisonten. slipper.

har kastat glas.
för det är skönare att känna splitter i fingret än att det spritter i hjärtat.



Och nej jag vet inte hur man tröstar. Kaffe och cigaretter under fläkten fungerar inte längre. Slå sig själv i ansiktet fungerar inte. Grina så att man får kramp i ansiktet i duschen känns inte längre. Skrika och slå och bråka och slåss mot alla jag känner hjälper inte. Supa sig full och knarka en hel helg funkar inte. Äta chips, glass, godis, allt gott i världen gör ingenting. Ingenting känns som ingenting.

2 kommentarer :

s sa...

läser din blogg, tycker om varje uppdatering. du är otroligt duktig, text/bild/uttryck.

christopher sa...

inte så mycket tröst kanske. men fy fan vad fin den bilden är