onsdag 28 april 2010

mardrömmar


(Bild från 2005)

Nu kom jag på det. Ända sen jag började med min medicin i Januari/Februari har jag sovit så extremt mycket. Jag måste sova minst 10 timmar per natt annars blir jag helt förstörd och orkar inte med ett skit. Och idag kom jag ju på anledningen till varför jag sover så mycket och länge. För egentligen sover jag inte. Jag sover aldrig djupt i princip. Jag känner mig aldrig utvilad. För den här medicinen ger en drömmar. Och den senaste tiden har det framförallt varit mardrömmar. Det är okej så länge jag får må bra även om jag inte känner mig tillräckligt utvilad en enda dag. Det är okej att svettas och drömma drömmar. Det som är mindre okej är att jag nu börjat bli rädd för att sova i och med alla dessa obehagliga drömmar. I natt drömde jag bland annat om en clown som smög omkring på vår gård hemma i Jämtland och dödade människor med en yxa. Sen drömde jag att jag var ovän med Daniela och jag vaknade av att jag grät.

Den mest obehagliga drömmen jag hade i natt handlade om att jag var gift med en fantastisk man och vi hade tre barn tillsammans. Vi bodde i en jättefin gammal lägenhet med strukatur och trägolv. En öppen spis och jättefina rum till barnen. Allt var så fint och allt var fantastiskt. Men jag var rädd och ledsen. Jag låste in mig i badrummet och ville inte komma ut på flera timmar. Min man frågade vad som var fel och jag torkade tårarna och gick ut i vardagsrummet. Där satt min man i en av sofforna och min lilla dotter satt och pysslade i den andra soffan. Min man tog mig i handen och sa "Jag älskar dig Emilie". Och min dotter tittade på mig och frågade "Vad är det mamma? Vad är fel?". Jag svarade och kände mig som den räddaste lilla haren i världen, "Jag är rädd". Sen skulle jag kliva ner från soffan och pussa min dotter på kinden och viska till henne hur mycket jag älskade henne. När jag tittade ner mot golvet såg jag att hela golvet hade förvandlats till något slags träsk. Och jag försökte smyga mig fram till soffan där hon satt men jag bara sjönk. Sjönk ner i en bottenlös sjö. Jag såg hennes ansikte grumligt framför mina ögon. Men jag sjönk och fyllde lungorna med vatten och smuts. Sen vaknade jag av att jag skrek och slog och grät. Och jag fick tröst. En bottenlös kram.

2 kommentarer :

siriamanda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
siriamanda sa...

Usch va obehagligt! :/
Jag har inte haft mardrömmar sen jag var liten, förens nu 2010, mardrömmar var och varannan natt. Jag sover också sådär löst liksom, eller vad man ska säga. Utan medicin med biverkningar. Häromnatten drömde jag om en kvinna som blev typ kidnappad och våldtagen massa (det var lite som att jag tittade på ett csi avsnitt eller nått - sjukt!). Hoppas det går över så du får sova på riktigt snart!