torsdag 15 juli 2010

du

mellan våra fingrar formade som grenar
mellan våra ansikten som blanka tavlor
jag har aldrig hatat dig så mycket som nu
och jag väntade på dom alla
och jag jagade ner dom alla
jag lindande mina fingrar runt era hjärtan
men du kastade pilar på mig
en näckros i dammen
som två vilsna svanar
med barnen i en virvlande kö bakom oss
när du tryckte dina trevande händer runt min hals
jag druknade i dig med ett leende



men jag stannar här med ett grått sidenband runt min hals


Tänk att jag kan linda mina fingrar runt allas hjärtan och krossa dem alla.
Men det som jag vill ha kan jag aldrig få.

Inga kommentarer :