torsdag 19 augusti 2010

ni

Små människor får mig att känna mig som en mycket liten människa. Jag ser insekter blöda från väggarna och hur mycket jag än slår på dem försvinner dom inte ur mitt synfält. Jag kan känna alla deras händer bakom min rygg, när jag vänder mig om finns bara döda ansikten. Jag hatar dom. Ibland älskar jag dom. Det är någon slags hatkärlek jag inte kan rå för. Jag vill inte vara jag längre. Jag skäms. Och jag tappar bort mig själv gång på gång. Ska jag bli en ännu med medicinsk zombie eller ska jag bara vara en naturlig katastrof? För mig är det inte naturligt någonstans. Jag känner inte ens mig själv. Ibland går det dagar när jag tror jag gör det - men jag tror inte att jag någonsin gör det. För vem gör det?

Ibland kryper det på kroppen. Och jag fryser. Jag vet att fönstret är öppet, men det är det aldrig. För när fönstret är öppet kommer insekterna in. Som kryper på en kropp. Men när man rör på lederna försvinner dom. Tänder man lampan och ska vifta bort dom. Då försvinner dom. Jag kan inte slappna av. Allt är för varmt. Allt är för kallt. Allt är överallt.

Jag vill bara vara jag. Men jag vet inte vem det är. Jag har glömt bort för längesedan. Jag har en bild i huvudet om hur jag vill vara. Och hur jag borde vara så. Ibland är jag hon. Ända sen jag var liten hade jag en bild i huvudet om hur jag såg ut när folk tittade på mig. Men sen när jag tittade mig i spegeln så såg jag aldrig ut så. Jag var så ful. Jag ryckte mig i mitt blonda hår och lipade med tungan åt Emilie.

Och ni får mig att känna så igen. Ibland kan jag stirra så länge in i min spegelbild att jag faktiskt kan förvränga ansiktet hur jag vill. Då kan jag vara vem som helst. Jag kan se ut som vem som helst. Och göra vad som helst. Det gör jag ibland också. Sedan vaknar jag upp. Och jag har förstört allting.

Behöver er hur mycket som helst. Ni fick mig att växa. Jag är ingen solfjäder. Jag är ingen stark mur. För längesedan försökte jag hålla kvar er i min hårt knutna hand. Men för längesedan hann ni undan. Kanske ni hade tur.

Inga kommentarer :