tisdag 11 januari 2011

jag kan vara väldigt skrämmande

min söta svarta barndom
hur jag försvarade min familj med små fingrar
och stora ord

det är dags att svälja min svarta själ
dags att svälja min svarta själ

vi bor i en stad byggd av sorg

och jag,
jag kan vara

jag kan vara väldigt, väldigt skrämmande

---

och det är ju något med att sitta i en bil
åka genom det vitklädda landskapet
och se allt susa förbi i en väldig fart

trädtoppar och små gårdar
studsmattor och flaggstänger

och allt är så jävla fult

---

Hah!

se bara hur hon smulas sönder

knivskarpa vapen skär igenom genomskinlig hud

jag ramlade ihop på gårdsplanen
där vi kastade sten på varandra
och målade drömmar i olika färger
klockorna ringde
jag sa godnatt
men du svarade aldrig aldrig tillbaka


Åh herregud när jag ser er
när jag hör er
vill jag ta er allihopa och stoppa ner er i
en liten ask och gömma er under sängen
och aldrig aldrig vill jag låta er gå

Inga kommentarer :