söndag 6 februari 2011

normal

Igår satt jag på vagnen. Framför mig satt en jättefin tjej och kille. Dom hade köpt tulpaner. Dom pratade om att dom var på väg på middag hos någon vän. Dom verkade så himla normala. Tänkte att jag också ska bli så. Normal och bra. Tänker så alltid när jag träffar någon som inte är jag. Vafan det nu är. Jag känner mig som en malplacerad 14-årig pandatjej som tycker synd om sig själv och citerar Thåström, "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal".

Liksom. Hur många chanser ska man få. Jag tror ju att jag kan göra vad jag vill utan att något ska gå fel. Och det känns som livet tror att det kan göra vad det vill utan att något ska gå fel. Helvete.

Inga kommentarer :