tisdag 19 april 2011

ett tyst förlåt


Det här är en av mina favoritlåtar med The National. Den påminner mycket om början av 2009. Ett år som känns så mycket längre bort än för bara två år sedan. Jag drömde om fragment från 2009 i natt. Det var sorgligt.

Trassliga lakan och ett litet tyst förlåt innan en kyss på pannan ett skämt, lite spex och skrattet som kommer efter längtan. Och mina fingrar når inte upp längre, för jag faller, jag sjunker jag sjunker jag sjunker jag sjunker, och jag somnade in i vårens dvala alldeles för sent men jag ligger kvar här.