tisdag 14 juni 2011

aldrig mer

Jag har gråtit mig själv till sömns i över en vecka. Jag har gråtit i soffan, jag har gråtit vid matbordet, jag har gråtit på spårvagnen, jag har gråtit på balkongen, jag har gråtit i badkaret, jag har gråtit på golvet, jag har gråtit i sängen. Jag har försökt borra in huvudet i kudden så långt det bara går. Kanske kanske kanske finns din lukt kvar. Jag har borstat tänderna och stirrat på din tandborste som du knappt använt. Bara några gånger. Ska jag slänga den nu? Herregud hur ska jag kunna slänga din tandborste. Herregud hur ska jag stå ut med tanken på att jag aldrig mer få sova bredvid dig, aldrig mer krama dig, aldrig mer pussa dig, aldrig mer berätta för dig om min dag, aldrig berätta för dig hur jag sovit eller hur jag mår. Aldrig mer får jag höra om din dag, aldrig mer. Aldrig mer ska vi bada i havet, aldrig mer ska vi åka hem med morgonvagnen, aldrig mer ska vi titta på tv-serier en hel helg och äta chips, aldrig mer ska jag tjuvkika på dig när du ritar. Aldrig mer. Jag vill bara att du ska vilja vara med mig. Hur ska jag kunna vara utan dig. Jag vill inte vara utan dig. Hur ska jag kunna vara utan dig. Hur ska jag kunna vara utan dig.

Inga kommentarer :