måndag 20 juni 2011

alla dom där knivarna

Varje natt drömmer jag att jag har en man och en dotter. En helt egen liten familj. Och sedan vaknar jag på eftermiddagen för jag har inte somnat förens klockan sex på morgonen. Och det är så tomt och ensam och fortfarande gör det ont. Fortfarande gör det ont. Jag tänker bara att jag vill vara ensam för alltid. Jag ska aldrig mer öppna upp, aldrig mer låta någon komma in, aldrig mer låta någon röra vid mig, aldrig igen.

Men tack, tack, tack för att du låter mig träffa alla dina vänner, bjuder på star wars-glassar och super nintendo. Annars hade jag suttit här ensam varje natt och inte ätit någonting alls för jag känner ingen hunger och jag känner knappt att jag vill sova. Jag kan inte sova för jag vill inte vakna och jag kan inte vakna för jag vill inte sova. Och så håller det på så. Jag googlar på "hur kommer man över någon man älskar". På flashback står det som vanligt massa trams om att man ska supa och ligga runt massa. Jag vill aldrig mer ligga med någon. Jag vill aldrig mer vakna upp bredvid någon annan. Jag vill bara vakna upp bredvid dig. Jag vill bara höra dig snarka på nätterna så jag inte kan sova. Jag vill bara titta på dig när du somnat. Och det enda jag gjort i fyra dagar är att dricka öl, öl, öl. Glömma bort och ha roligt. Men det går bara illa. Och jag har sovit hos brorsan och brorsan har sovit här. Och brorsan lagade mat för jag måste äta och brorsan satte ett glas vatten bredvid sängen för jag måste dricka vatten. Och jag vill inte vara ensam. Jag behöver er allihopa.

Och jag tänker att det är ett jävla tjat. Det är ju bara kärleken. Men jag måste skriva allt om och om igen. Och ibland finns du inte alls i mitt hjärta. Jag tänker inte alls. Men sen så kommer du igen som ett slag i magen och jag tänker på allt vi aldrig mer komma göra tillsammans. Och jag tänker att jag aldrig mer komma hitta någon som du. Jag tänker att "tänk om jag glömmer bort allt det fina vi hade". Jag tänker bara på att jag visste i flera veckor att dagen skulle komma och du skulle säga dom där orden jag inte ville höra - men jag visste. Och det enda jag kunde tänka på just då var hur ska jag kunna bo granne med dig nu. Jag kommer aldrig kunna gå till affären för om jag ser dig kommer jag inte kunna stå upp. Och sedan satt jag bara och grät i två timmar framför dig och hulkade och grät och hulkade och svor på dig. Jag är så arg på dig men jag älskar dig så mycket.

Och alla små saker som gör att jag får knivar i magen för jag tänker, nä det är jag inte alls. Så är det inte alls. Som när någon sa att han följde mitt arbete på flickr eller när någon sa att jag var så himla fin när jag var på pustervik och jag hade bara druckit tusen öl och knappt kammat håret eller sminkat mig. Alla små saker som gör mig så glad men som jag inte kan ta emot för jag är så ensam och det känns som jag inte har någonting kvar. Det enda jag vill ha kvar är du, du, du.

Och alla dom där knivarna, dom hugger i magen när jag ser mina vänner som är tillsammans med den dom älskar. Alla paren jag ser på stan och alla relationstatusar på facebook. Jag är så himla avundsjuk på er allihopa. Och alla dom där knivarna, dom hugger i magen när jag tänker på att någon tjej kommer ha sin hand i din en vacker dag, någon tjej kommer vakna upp bredvid dig, någon tjej kommer säga godnatt till dig varje natt och pussa dig och krama dig och det är inte jag och jag klarar inte av det. Jag klarar inte av det hur ska jag kunna klara av det.

JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.

Nu ska jag hämta ut min sömnmedicin så jag kan få sova igen. Så jävla bra. Sova sova sova sova. Vila vila vila vila. Reparera reparera reparera reparera. Inte sakna inte sakna inte sakna inte sakna.

Inga kommentarer :