söndag 5 juni 2011

k. thorvall

Väldigt långt efteråt, då jag inte kom ihåg dig längre. Jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns. Men du kunde drabba mig som ett illamående, ett oväntat slag i maggropen. En gråt i halsen, ett rop i mina händer. Men till alla sa jag: Tänk att det går över.


Undra om det någonsin kommer gå över.

Inga kommentarer :