torsdag 15 september 2011

iskallt

Allt är inte som det verkar. Tänk om lilla Emilie hade vetat vem hon skulle bli. Jag tror hon hade fått frysa ihjäl. Låta fingrarna bli blå, smälta bort tillsammans med snön. Tänk om jag hade vetat. Tänk om. Tänk om. Tänk om. Om jag bara hade vetat så hade jag vetat att det inte varit värt det. Alla dessa år när jag hade kunnat frysa ihjäl.

Behöver vi verkligen det här. Behöver vi verkligen bråka med varandra. Behöver vi verkligen förstöra för varandra. Behöver vi verkligen hata varandra. Behöver vi verkligen älska varandra. Behöver vi verkligen ligga med varandra. Behöver vi verkligen bli berusade med varandra. Vi dör ändå grå och ensamma till slut. Ni byter ut varandra. Ni byter ut varandra som delar i ett puzzel. Allt för att allting ska passa, vara rätt, vara perfekt. Ni ljuger så tungorna blir svarta. Ni ligger med era bästa vänner bara för att glömma bort det nästa helg. Och nästa. Och nästa och nästa och nästa.

Datorskärmen. Maten. Fönstret. Persiennerna. Soffan. Allting inuti mig flimrar förbi som ett spöke.

Att svaja, svänga, skaka.

Det gräver sig in djupare och djupare. Det växer svarta krokiga rötter inne i mitt huvud. Du kan inte stoppa det. Det är bara en svart sörja. Det är gift. Ingenting kan stoppa det.

Liksom vad har man egentligen. Vad har man. Vad har jag egentligen.

Inga kommentarer :