måndag 24 oktober 2011

promenader


Jag promenerade runt i staden som åt upp mig. Jag klättrade upp på ett berg och satte mig på en klippa. Hela staden framför mig. Jag hade med mig ett smutsigt kuvert med alla bilderna. Alla bilder på er och alla bilder på mig. Jag lade dem i en hög och brände upp dom. En eld som aldrig slocknade. Bilder som aldrig kommer försvinna. Ändå var det den vackraste sommarmorgonen i hela mitt liv. På natten drömde jag att jag brann upp och ingen försökte släcka elden. Hela staden framför mig. Hela staden framför mig vaknade till liv när jag själv dog.

Jag promenerade runt i skogen som jag längtar efter varje morgon, varje dag, varje natt. Jag satte mig på stranden på vassa stenar. Jag satt på huk och försökte samla på mig så många som möjligt. Det är viktigt att ha vassa stenar i fickan för att kunna försvara sig från alla era sanningar. Det började åska och hela himlen såg ut som ett hav av eld. Jag gick ut i vattnet så långt tills jag inte bottnade längre. Jag väntade på att jag skulle få blixtra, väntade på att få växa, väntade på att få fylla lungorna med vatten.

Jag väntade på att helvetet skulle tränga in i mitt liv. Jag väntade på att blommor skulle växa i mitt hår. Jag väntade på att kunna kasta blixtrar med mina fingrar. Jag väntade på dig. Jag väntade på er. Jag väntade på att ni skulle vakna till liv när jag själv dog.

3 kommentarer :

Nicklas sa...

<3

emilie anna evelina sa...

haha hjärta till den texten? den är ju megaemo :)

Nicklas sa...

Bilderna och så älskade jag första raden.