onsdag 14 december 2011

jag känner ingenting.

Jag har fler än två armar. Jag har hundra armar. Och jag använder dem alla till att slå på alla er runt omkring mig. Jag får kväljningar när du säger att du tycker om mig. Jag vill slå dig hårt över ansiktet när du säger att jag inte är värdelös. Det är för att snart hoppar ni fram och överraskar mig. Små små spindlar som springer omkring på marken under mig. Jag känner hur ni tar ett stryptag runt min hals. Jag släcker alla lamporna i rummet och känner rädslan krypa in under huden. Etsar sig fast, glöder och trycker hårt inuti mitt huvud. Fumlar runt i mörket och ramlar ner från en stege som är flera hundra mil lång. Det här är en vacker vy tänker jag. Drar för gardinerna och svävar ovanför er. Bryter upp, bryter mig in, bryter varenda ben i min kropp. Varenda liten del smulas sönder till sand. Och jag kan bara känna -

ingenting för någon av er.

Inga kommentarer :