onsdag 29 juni 2011

hur kan det

Jag måste veta. Hur kan det bara gå över. Hur kan det bara gå över. Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

minns ej

Minns ej när jag åt middag sist. Minns ej när jag sov en hel natt sist. Håller fan på gå sönder.

tisdag 28 juni 2011

flytta

Stressade ihjäl mig igår. Var så utmattad att jag somnade på sexan när jag skulle åka till wavrinskys plats. Hamnade på linnéplatsen. Packa och städa hela dagen. Stod och grinade i smutsen för jag var så trött och det kändes som jag skulle kollapsa. Vaknade halv fem och kunde inte somna om. Var vaken i hundra år. Sedan när allt var färdigflyttat (tack malin och jakob, ni är bäst!) kunde jag inte sova heller. Fick ta en halv tablett av sömnmedicinen jag inte får ta. Sov i tre timmar. Vaknade igen. Kunde inte somna om. Fick ta den andra halvan. Sov till elva. Wow. TRÖTT. Flyttstäda lägenheten nu och ta hem kristallkronan jag glömde. Sen är det guldheden ett tag fram över!

Ni som kan sova - njuuuuuut.
GODNATT.

söndag 26 juni 2011

emobok

Hej emodagboken.

VARFÖR HAR JAG INGEN MATLUST?! Jag är så jävla less på att ALDRIG vara hungrig eller sugen på något. Enda gången jag känner att jag är hungrig/sugen på något är när jag är full och jag kan väl fan inte gå omkring och vara full hela tiden för att kunna äta. Idag har jag t ex ätit en sån där billys pizza. Haha. Och det blev jag svinmätt på och jag kommer förmodligen inte äta något mer idag. Igår åt jag en burk vita bönor. Och i lördags var det ju i alla fall midsommarmiddag. Så då åt jag. Men åh. Jag vill vara riktigt sugen på något. Sugen på mat. Laga mat. Göra fin mat. Äta bra. Varför kan man inte bara få va typ sugen på NÅT?

Hejdå från emotjejen.

hjärtattack

Jag är så stressad och orolig och stressad och orolig och ensam och stressad och orolig och stressad att det känns som det varje kväll knyts en snodd runt mitt hjärta. Det känns fan som jag kommer få en hjärtattack snart. Herregud. Vill vila.

torsdag 23 juni 2011

övergiven

Att visa brevet var det svåraste jag någonsin gjort. Jag har skrivit om alla de där sakerna tusen gånger för mig själv men aldrig visat någon. Och nu kändes det så viktigt. Och jag berättade om trycket över bröstet. Varje kväll. Varje morgon. Hur jag inte står ut. Att jag känner mig helt hjälplös. Och jag mådde så bra men samtidigt så dåligt när jag gick därifrån. Va fan gör man åt ensamheten. Va fan gör man åt ensamheten som till och med finns där när jag är människor, gör saker. Vill bara kunna känna ett lugn i kroppen och somna in utan trycket över bröstet och utan alla dessa trassliga tankar som biter och krafsar i mig. Övergiven övergiven övergiven om och om igen.

Jag minns inte när jag åt tre mål mat om dagen sist.

helvetet

Känns som ett ihållande tryck i bröstet, som om någon har bundit fast mig med ett rep och jag kan inte komma loss. Och det finns där på morgonen, på kvällen. Jag kan inte ens gå in i mitt sovrum.

klarar inte

Jag klarar inte av fler motgångar nu. Jag gör verkligen inte det. Seriöst. Jag är så himla trött.

lilla boken


Här är lilla fotoboken/zinet som Atem Books har fixat till mig. Blev himla fin. Köp den vettja! Finns bara 100 exemplar. Klicka här här här. (Bilderna kommer från atem books).

onsdag 22 juni 2011

det är nåt fel

Det är nåt fel på trottoaren.
Den reser sig och sänker sig som ett hav.
Och sen sa du att du höll på dö.
Att dom försökte döda dig.

och det är för ledsamt att försvinna genom dina fingrar som kliat sönder alla våra sår för att se om de kan läka igen.

elände

Jag drömde att jag var hemma hos dig och mamma, pappa och min lillasyster hälsade på. Vi undrade "Vad gör ni här?" och dom sa "Jo vi ville hälsa på er!" Och vi satt på din säng i varsitt elände vid varsin dator. Jag lyssnade på en låt med Beck. Du stirrade rakt ut i luften. Jag sa "Då kanske ni kan skjutsa hem mig?" och sedan när jag skulle gå ville jag bara pussa dig och krama dig och säga "Vi ses sen." men du stirrade bara rakt ut i luften så där som du brukar göra när du är irriterad och inte vill säga någonting. Och jag bodde längst, längst, längst ut i Länsmansgården eller någon annan förrort. Allt var så mörkt och det blåste upp till storm utanför.

tisdag 21 juni 2011

Är du möjligen på väg att bli förälskad?

Jag satt på sexans spårvagn och läste mitt horoskop. "Är du möjligen på väg att bli förälskad?" Sedan frågade hon om det inte skulle bli roligt att bli så nära granne med min pojkvän. Först blev jag tyst i en sekund men det kändes som en evighet och jag svarade "Jo.." och stirrade ner på mina dammiga skor. "Det måste vara så himla mysigt att bo så nära varandra och kunna gå hem till varandra när som helst." "Jo.." svarade jag och bet mig i läppen så hårt att det kändes som att jag skulle bita sönder den. Som de där två dagarna när jag hade så hög feber att jag sov i två dygn. Och du hörde knappt av dig. När jag vaknade till hade min underläpp delat sig för de var så uttorkade och jag hade blod på kinden. I sömnen hade jag rivits och slagits med jag vet inte vad. Och nu kommer det för alltid vara ett ärr på min högra kind. Och jag visste att då, då hände det. Vändpunkten tillbaka mot allt det svarta och ändlösa.

måndag 20 juni 2011

kommer du ihåg

Ibland tänker jag att jag önskar att jag aldrig hade träffat dig. Kommer du ihåg när vi var på den där festen och jag drack alkoholfri öl och du hade druckit en hel flaska rödvin. Och vi tittade på varandra men vi sa inte ett ord till varandra förens någon vecka senare. Och kommer du ihåg när vi var på den där festen och jag hade på mig mitt nya röda läppstift och ville göra pussmunnar på allas kinder och du berättade för mig att du tänkte vrida på huvudet så jag skulle pussa dig på munnen istället. Kommer du ihåg det. Kommer du ihåg när jag skulle ha fest och jag satt framför datorn och chattade med dig och du satt hemma och åt böngryta och lyssnade på en vind av sorg och jag sa att du kunde komma till mig och få vin och mat. Sedan kom du och vi dansade och hade kul hela natten och jag kallade dig för "punkaren" och sedan somnade vi på golvet alldeles tätt intill varandra med bara några centimeter mellan våra näsor. Och jag frös så himla mycket men du lade din jacka över mig. Kommer du ihåg när min sista vagn hade åkt hem och du sa att jag fick sova hos dig och det ville jag så himla himla himla gärna och vi åkte hem till dig och du sa att du hade en madrass i ditt förråd och att du skulle bara hämta den men nej nej jag ville inte så vi låg i sängen och sedan var vi ihoptrasslade i flera timmar. Kommer du ihåg att du bjöd mig på sushi och du hade på dig din trenchcoat och din mössa som du alltid har på dig. Jag kommer ihåg att jag var så trasslig i håret och jag kände mig så ful men ändå så fin för du tyckte om mig. Kommer du ihåg allt tumult och bråk och kaos innan vi bestämde att nu. Nu blir det vi. Det är vi. Kommer du ihåg när du sov hos mig och vi gick en jättelång promenad runt om i majorna och sedan köpte vi champis och satt på en bänk och höll varandra i händerna och tittade på små barn som sprang omkring och kastade sand på varandra. Och kommer du ihåg när vi skulle gå på den där festen med prom-tema och du kom hem till mig och var så hemskt stilig och gav mig en blomma. Kommer du ihåg när jag fick träffa alla dina vänner och du presenterade mig som din flickvän och du lät så glad och jag kände mig så stolt över att vara din flickvän. Kommer du ihåg att jag aldrig ville vara tillsammans med någon för jag klarar inte av att få mitt hjärta krossat. Kommer du ihåg det.

midsommar fail

Har inte råd med midsommar. Någon som kan bjuda på mat och öl? Nä fyfan. Ska köpa medicin och fiskbullar för sista pengarna.

varför

Och varför säger jag till alla att det är bra när det inte är bra? Varför svarar jag bara att det är okej, det funkar, det går över när jag bara vill skrika ut att jag orkar inte det här och det känns förjävligt och det känns som mitt hjärta bara kastats rakt ner i golvet och bara blivit en stor jävla pöl. Dumma Emilie.

autisterna




Autistic Disco i fredags. Var roligt det i alla fall. Tur att nåt är det.

alla dom där knivarna

Varje natt drömmer jag att jag har en man och en dotter. En helt egen liten familj. Och sedan vaknar jag på eftermiddagen för jag har inte somnat förens klockan sex på morgonen. Och det är så tomt och ensam och fortfarande gör det ont. Fortfarande gör det ont. Jag tänker bara att jag vill vara ensam för alltid. Jag ska aldrig mer öppna upp, aldrig mer låta någon komma in, aldrig mer låta någon röra vid mig, aldrig igen.

Men tack, tack, tack för att du låter mig träffa alla dina vänner, bjuder på star wars-glassar och super nintendo. Annars hade jag suttit här ensam varje natt och inte ätit någonting alls för jag känner ingen hunger och jag känner knappt att jag vill sova. Jag kan inte sova för jag vill inte vakna och jag kan inte vakna för jag vill inte sova. Och så håller det på så. Jag googlar på "hur kommer man över någon man älskar". På flashback står det som vanligt massa trams om att man ska supa och ligga runt massa. Jag vill aldrig mer ligga med någon. Jag vill aldrig mer vakna upp bredvid någon annan. Jag vill bara vakna upp bredvid dig. Jag vill bara höra dig snarka på nätterna så jag inte kan sova. Jag vill bara titta på dig när du somnat. Och det enda jag gjort i fyra dagar är att dricka öl, öl, öl. Glömma bort och ha roligt. Men det går bara illa. Och jag har sovit hos brorsan och brorsan har sovit här. Och brorsan lagade mat för jag måste äta och brorsan satte ett glas vatten bredvid sängen för jag måste dricka vatten. Och jag vill inte vara ensam. Jag behöver er allihopa.

Och jag tänker att det är ett jävla tjat. Det är ju bara kärleken. Men jag måste skriva allt om och om igen. Och ibland finns du inte alls i mitt hjärta. Jag tänker inte alls. Men sen så kommer du igen som ett slag i magen och jag tänker på allt vi aldrig mer komma göra tillsammans. Och jag tänker att jag aldrig mer komma hitta någon som du. Jag tänker att "tänk om jag glömmer bort allt det fina vi hade". Jag tänker bara på att jag visste i flera veckor att dagen skulle komma och du skulle säga dom där orden jag inte ville höra - men jag visste. Och det enda jag kunde tänka på just då var hur ska jag kunna bo granne med dig nu. Jag kommer aldrig kunna gå till affären för om jag ser dig kommer jag inte kunna stå upp. Och sedan satt jag bara och grät i två timmar framför dig och hulkade och grät och hulkade och svor på dig. Jag är så arg på dig men jag älskar dig så mycket.

Och alla små saker som gör att jag får knivar i magen för jag tänker, nä det är jag inte alls. Så är det inte alls. Som när någon sa att han följde mitt arbete på flickr eller när någon sa att jag var så himla fin när jag var på pustervik och jag hade bara druckit tusen öl och knappt kammat håret eller sminkat mig. Alla små saker som gör mig så glad men som jag inte kan ta emot för jag är så ensam och det känns som jag inte har någonting kvar. Det enda jag vill ha kvar är du, du, du.

Och alla dom där knivarna, dom hugger i magen när jag ser mina vänner som är tillsammans med den dom älskar. Alla paren jag ser på stan och alla relationstatusar på facebook. Jag är så himla avundsjuk på er allihopa. Och alla dom där knivarna, dom hugger i magen när jag tänker på att någon tjej kommer ha sin hand i din en vacker dag, någon tjej kommer vakna upp bredvid dig, någon tjej kommer säga godnatt till dig varje natt och pussa dig och krama dig och det är inte jag och jag klarar inte av det. Jag klarar inte av det hur ska jag kunna klara av det.

JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.

Nu ska jag hämta ut min sömnmedicin så jag kan få sova igen. Så jävla bra. Sova sova sova sova. Vila vila vila vila. Reparera reparera reparera reparera. Inte sakna inte sakna inte sakna inte sakna.

söndag 19 juni 2011

när går det över

Jag vill inte att det ska bli natt. Jag vill inte att det ska bli mörkt. Det blir bara så himla ensamt när jag ska sova. Du är inte här. Och du kommer aldrig mer vara här. Och jag saknar dig så himla mycket. Jag vill bara att det ska gå över. När går det över. Och jag har fortfarande kvar bilden på dig bredvid sängen. Hur länge ska den vara där. Hur ska jag kunna stoppa undan den. Det känns som det är en storm inuti mig som aldrig avtar. Ett stilla mörker som lagt sig som en stort täcke över allting. Kan det inte bara gå över.

---

Är så himla ledsen. Är så avundsjuk på er alla som har varandra. Håll hårt, hårt, hårt. Jag är så himla arg på dig. Jag saknar dig så himla mycket. Saknar saknar saknar saknar.

fredag 17 juni 2011

Jag älskar dig.

Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.

torsdag 16 juni 2011

fanfanfan

Fan fan fan fan fan vem har jag nu jag har ingen fan fan fan fan jag hatar dig jag har ingen nu

JUST NU

JUST NU HATAR JAG DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG.

tisdag 14 juni 2011

aldrig mer

Jag har gråtit mig själv till sömns i över en vecka. Jag har gråtit i soffan, jag har gråtit vid matbordet, jag har gråtit på spårvagnen, jag har gråtit på balkongen, jag har gråtit i badkaret, jag har gråtit på golvet, jag har gråtit i sängen. Jag har försökt borra in huvudet i kudden så långt det bara går. Kanske kanske kanske finns din lukt kvar. Jag har borstat tänderna och stirrat på din tandborste som du knappt använt. Bara några gånger. Ska jag slänga den nu? Herregud hur ska jag kunna slänga din tandborste. Herregud hur ska jag stå ut med tanken på att jag aldrig mer få sova bredvid dig, aldrig mer krama dig, aldrig mer pussa dig, aldrig mer berätta för dig om min dag, aldrig berätta för dig hur jag sovit eller hur jag mår. Aldrig mer får jag höra om din dag, aldrig mer. Aldrig mer ska vi bada i havet, aldrig mer ska vi åka hem med morgonvagnen, aldrig mer ska vi titta på tv-serier en hel helg och äta chips, aldrig mer ska jag tjuvkika på dig när du ritar. Aldrig mer. Jag vill bara att du ska vilja vara med mig. Hur ska jag kunna vara utan dig. Jag vill inte vara utan dig. Hur ska jag kunna vara utan dig. Hur ska jag kunna vara utan dig.

måndag 13 juni 2011

snus

Jag har slutat snusa typ. Har ingen lust att lägga ner mer pengar på tobak. Känner detsamma inför alkohol. Vi får väl se hur det går. Jag tuggar tuggummi som en dåre. Kom på mig själv precis att stoppa tuggummit under läppen. Haha. Kaospilot och jag ikväll. Sen titta på Clueless.

söndag 12 juni 2011

lejdy gegga


I helgen har jag blivit kallad för Lady Gaga av småkillar och fjortisgäng ungefär 100 gånger. Alltså är det för jag har solglasögon? Jag har blond hår, lugg, solglasögon? Alltså ser jag ut som Lady Gaga? För hon uppfann liksom blont hår + lugg + solglasögon. Ja herregud. Dags att äta mat nu kanske.

för längesedan

kanske. vända och vrida på det. smaka på ordet kanske.
du åkte aldrig 50 mil för min skull.
du satt aldrig och grät på golvet för min skull.
du gjorde aldrig och avslöjade aldrig saker som du aldrig gjort för någon annan.
klockan fem på morgonen.

kanske?
men jag slocknade häftigt.

igen.

kanske?
nej.

upprepningar


jag har suttit i flera timmar på spårvagnen. jag har varit på väg, jag har varit nära, jag har stannat kvar, jag har åkt hem. jag är så ensam. det är så tomt. mina saker är överallt. det är stökigt. någon bor här. men det här är inte hemma. jag hör inte hemma någonstans. jag har inget hem. jag är hemlös. jag är vilsen. jag har ingen karta. jag vet inte ens hur man gör. hur man reder sig ni vet. vet inte ens hur man gör. och inte ens spriten kan rädda er nu. att sitta ensam och titta på er alla. alla som skrattar och dansar och dricker öl och skålar och tar bilder på varandra. jag är inte med. jag tittar på. jag är med men jag är inte med. jag är så ensam. och ni lämnade mig allihopa. allihopa. jag ska aldrig mer öppna dörren. jag ska aldrig mer låta någon komma in. allting är så meningslöst. alla är så meningslösa. alla ord är bara ord. och ingenting spelar någon roll. och ni kanske minns det här med att åka med spårvagnen klockan sju på morgonen, se staden vakna till liv efter några timmars dvala. känner ingen känsel, varken i tungan, under fötterna, i fingrarna eller på baksidan av benen. jag har inget minne om att det blev så här. undrar varför det blev såhär. kan man undra varför det blev såhär. och jag minns ingenting av nattens samtal, nattens rop, nattens bedövningar, nattens längtan. jag undrar: vad gör jag här. vad gör jag här för ni vet en fjärils vingslag bakom örat kan ändå inte stoppa kärleken, hur många bromsmediciner man än äter. jag kan vara vad jag vill du är inte min sömnlöshet längre
kan inte famla under de genomskinliga lakanen du kan inte nå mig tänker att det är lite sorgligt men du finns inte för mig längre.

tomt

Så himla tomt.

torsdag 9 juni 2011

allting är stilla

Jag ser en halv regnbåge genom fönstret, svalorna sjunger för varandra, allting ligger stilla. Allting är så himla stilla just nu.

finbesök


Får finbesök imorgon! Så himla glad! Precis när jag behöver det. Firar med den här fina låten.

framtiden

Älskar framtiden. Jag har precis fixat en tid till en astmaläkare på internet. Skönt med en regning dag och inte 25 grader varmt. Jag ska dricka te och titta på serier sen åka och på tvspelskväll.

onsdag 8 juni 2011

wow

Wow. Jag är typ jätteglad. Det går så himla bra med vissa saker. Typ med mitt fotande. Alltså inte fotandet i sig utan att massor av människor och företag hör av sig och vill publicera mina bilder. Jag ska vara med i en helt egen fotobok. Jag har eventuellt en utställning (egen!) på gång i Krakow. Det går i exakt den riktningen jag vill att det ska gå. Tack alla som mejlar mig och vill publicera bilder och bara är så himla fina! NI ÄR BÄST.

tisdag 7 juni 2011

blommor under kudden


Jag har badat badkar, flätat håret. Suttit på balkongen, luktat på sommarkvällen. Det är så varmt, jag lägger blommor under kudden. Tar tiden, känner hur det tickar under huden, lagt tavlan intill kroppen, somnar till slut. Lyssna noga.

musik

Grannarna tycker nog jag är cp som varvar Veronica Maggio med sommarpsalmer och Neurosis.

doomtrain zine

Jag har glömt att säga det, men jag håller på att sätta ihop ett litet svartvitt fotozine med några fina fotografer. Det kommer förmodligen bli 8 stycken unga och superduktiga tjejer från runt om i världen. Jag har inte riktigt hittat något bra och billigt tryckeri ännu men funderar på att trycka via magcloud.com. Det känns ju dock roligare att få hem allihopa hem och skicka iväg själv till folk. Dessutom blir det bra mycket billigare pris på fotozinet om jag trycker själv någonstans på något tryckeri. Nån som har nåt tips på billiga tryckerier? Jag hade tänkt mig en upplaga på mellan 50-100 exemplar. Kolla in flickrgruppen vettja (tror man måste vara inloggad för att se den)!

Och ja Doomtrain kommer från Final Fantasy. Är man nörd så är man. Haha. Jag har velat göra ett litet fotozine jättelänge nu men har aldrig kommit till skott. Och det var ju enklare än vad jag trodde. Fanns så himla många fina som ville vara med. Förhoppningsvis gör jag fler nummer!

det här var sommaren

Det här var sommaren innan den blev till vinter igen även fast blommorna fortfarande blommar och flugorna surrar.

Födelsedagsfirande hos Micke.

Daniel och brorsan på 2:a långgatan dagen.

Jag på 2:a långgatan dagen.

Micke och brorsan.

Människor på 2:a långgatan dagen.

kommer ni ihåg

Jag sitter i en kyrka och lyssnar på psalmer om sommaren, luften är tung, jag sätter saxar i armarna. Jag hostar upp ett svart moln. Blir bevakad och sedan lämnad. Armarna löper amok. Kommer ni ihåg sommaren. Kommer ni ihåg.

jag kommer ihåg

Jag sov så tungt att jag missade världens åskväder igår.

Fick ett fint meddelande på facebook, "Det verkar som om ditt liv också suger hästballe just nu. så jag tänkte bara påminna om hur satans fin, talangfull och underbar du är."

SÅ HIMLA FINT.


Ska nog klippa av mig håret nu.

söndag 5 juni 2011

hur ska jag klara

Jag fick fira din födelsedag ändå. Jag gjorde allt för dig, allt jag gjorde, gjorde jag för dig. Mitt hår har vuxit tio centimeter, så länge har jag känt dig. Och nu har jag ingen kvar. Ingen. Jag älskar dig så mycket så mycket så mycket och gud hur ska jag klara mig utan dig gud hur ska jag klara det

k. thorvall

Väldigt långt efteråt, då jag inte kom ihåg dig längre. Jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns. Men du kunde drabba mig som ett illamående, ett oväntat slag i maggropen. En gråt i halsen, ett rop i mina händer. Men till alla sa jag: Tänk att det går över.


Undra om det någonsin kommer gå över.

lördag 4 juni 2011

25 igen

Igår var det Eriks tur att fylla 25 år. Vi firade det i kajskjulet med massa fina vänner. Det klias inuti och på benen. Tror minsann jag bränt mig lite. Wow. Det kanske händer nåt den här gången. Jag ska vara med i en fotobok. Det blir roligt. Det är varmt ute. Jag mår rätt bra. Håll hårt hårt hårt.