fredag 30 september 2011

bra jobbat telia

Hej Telia! Det är jag igen! Jag som klagar på "Instabil och långsam uppkoppling". Ni har på er hemsida lite tips för att fixa det. Man ska bland annat ladda ner senaste programvaran och ett uppkopplingsprogram. Problemet är ju dock att nätet är instabilt och långsamt. Helt plötsligt kan det kopplas ner. Då får man börja om och försöka ladda ner igen. NU är det 25 timmar kvar tills den senaste programvaran är hemma. Uppkopplingsprogrammet tar nog lika länge det.

Har jag tur så kanske jag kan lyssna på en spotifylåt om ca 25 timmar (nä nu är det faktiskt bara 13 timmar!). Rätt komiskt att det ingick tre månaders gratis spotify premium men man kan inte ens lyssna på spotify för det går så långsamt. Ska säga upp det här bredbandet så fort det bara går. Sedan ska jag aldrig, aldrig, ALDRIG mer ha något med telia att göra igen.

torsdag 29 september 2011

det räcker så

Jag saknar den tiden då jag skrev vad jag hade gjort under dagen. Eller vad jag skulle göra resten av dagen. Jag saknar hur jag längtade till helgerna, till vilan, till festerna med mina vänner, till löning, till att laga god mat, till att städa mitt hem och bjuda hem fina människor, till att få små hemliga meddelanden instoppade i min jackficka, till att längta efter allt som jag var. Det är det enda jag vill. Bara vara vanlig. Det räcker så. Jag försöker skriva ner i min dagbok eller här på kosntbok vad jag har gjort men det går liksom inte. Känner mig aldrig tillräckligt utvilad. Känner mig aldrig tillräckligt lycklig. Känner mig bara som ett tomt skal som bara går på autopilot. Funderar aldrig på hur jag ser ut. Ger aldrig mig själv någon tid. Tittade på hela mig själv i spegeln häromdagen. Minns inte när jag gjorde det sist. Minns inte när jag var med mig själv sist. Minns inte vem jag själv är. Och denna oändliga vandring bara fortsätter, dag efter dag. Och jag har förlorat och tappat så många på vägen. Jag är ett berg som sakta rör på sig. Som tappar alla sina stenar en efter en.

måndag 26 september 2011

hela mitt liv

Ganska sjukt egentligen att jag i princip kastat bort typ 25 år av mitt liv. Dvs hela mitt jävla liv.

torsdag 22 september 2011

om jag lever

En fin sak var att du skickade ett sms och frågade om jag levde efter att jag inte svarat på dina sms på två timmar. Det har aldrig någon gjort. Det var ingen som ens märke när jag var borta en månad. Den månaden.

onsdag 21 september 2011

hat

Jag hatar dig så mycket just nu, vet du det

måndag 19 september 2011

min enda plats

tänk att jag ljög för dig och sa att jag var sjuk och sov i flera dagar och inte ens när jag vaknade från dvalan som jag trodde skulle vara den sista så frågade du hur jag mådde för redan då var jag bara en skugga bara en skugga ingenting var jag aldrig var jag någonting aldrig någonsin och detta är min enda plats jag skriver ner allting jag vet inte ens om någon läser längre tror inte jag bryr mig om någon läser men jag blir glad när jag får en kommentar som bara säger "kram" eller ett mejl med vackra ord jag vet inte kanske borde ta bort allting jag bara läser alla inlägg om och om igen då jag var lycklig för bara några timmar några minuter några sekunder jag längtar efter mig själv allt det jag varit och allt det jag aldrig kommer vara jag längtar efter min enda plats min enda plats på denna jord var den nu är

papercranes

Lyssnar på denna låt ungefär 10 gånger om dagen.

saknad

Jag saknar dig jag saknar dig och jag saknar dig och dig och jag saknar er och jag saknar er allihopa och det gör så ont och ingenting finns kvar fast allting finns kvar allting finns kvar i en stor knut inuti mig och det går inte att reda ut men jag saknar er och jag glömmer er aldrig och jag tycker allting är så jävla vackert samtidigt som allt är så jävla fult och jag tror jag ska gå i bitar jag tror jag ska gå sönder jag tror jag kommer gå sönder

vi lever vi lär

Hur ska jag göra när jag blir plågad av det jag gör
Och jag måste göra det jag gör
Jag lever och jag lär mig
Och sedan dör jag

fredag 16 september 2011

sanningen du skrev

Variga, smärtsamma sår som rivs upp i ord-raviner. Fall från skyar till ändlöst mörker. Allt ifrån snåriga relationer, kärlek och en ständig närvaro av det kaos som bor inom oss alla. Specifika minnen frammanade ur dimmor och ångor varvas med avgrundsvrål eller kanske bara en flickas bedjan om hjälp till en omvärld som verkar ha stängt av hörselapparaten.

Vi fortsätter skriva om sanningen med knutna nävar.

insomnia

Meddelande till mina underbara grannar: Släng inte ert jävla äckliga skräp i trapphuset, rök inte i trapphuset, dammsug inte klockan elva på kvällen, håll käften och släng inte grejer i golvet hela jävla morgonen. *arg_insomniatjej86*

torsdag 15 september 2011

döda själar

Jag ska skjuta ner er från de höga vita hästarna. Jag ska skjuta ihjäl er. Jag ska slå omkull er som dominobrickor. Jag ska slå ihjäl er. Jag ska sprätta upp venerna och slita sönder nervtrådarna. Jag ska bada i era borttappade drömmar. En stor pöl. Sedan kommer jag falla handlöst och gråta hejdlöst. Jag fick känna er närvaro i några sekunder. Med döden lurandes bakom hörnet och jag fick sträcka mig efter era önskningar bara för några sekunder. Jag fick lov. Sedan var ni borta och jag dog i en liten pöl av själar. Helt ensam i en liten pöl av döda själar.

iskallt

Allt är inte som det verkar. Tänk om lilla Emilie hade vetat vem hon skulle bli. Jag tror hon hade fått frysa ihjäl. Låta fingrarna bli blå, smälta bort tillsammans med snön. Tänk om jag hade vetat. Tänk om. Tänk om. Tänk om. Om jag bara hade vetat så hade jag vetat att det inte varit värt det. Alla dessa år när jag hade kunnat frysa ihjäl.

Behöver vi verkligen det här. Behöver vi verkligen bråka med varandra. Behöver vi verkligen förstöra för varandra. Behöver vi verkligen hata varandra. Behöver vi verkligen älska varandra. Behöver vi verkligen ligga med varandra. Behöver vi verkligen bli berusade med varandra. Vi dör ändå grå och ensamma till slut. Ni byter ut varandra. Ni byter ut varandra som delar i ett puzzel. Allt för att allting ska passa, vara rätt, vara perfekt. Ni ljuger så tungorna blir svarta. Ni ligger med era bästa vänner bara för att glömma bort det nästa helg. Och nästa. Och nästa och nästa och nästa.

Datorskärmen. Maten. Fönstret. Persiennerna. Soffan. Allting inuti mig flimrar förbi som ett spöke.

Att svaja, svänga, skaka.

Det gräver sig in djupare och djupare. Det växer svarta krokiga rötter inne i mitt huvud. Du kan inte stoppa det. Det är bara en svart sörja. Det är gift. Ingenting kan stoppa det.

Liksom vad har man egentligen. Vad har man. Vad har jag egentligen.

sorg

Vi känner en sådan oerhör sorg idag

Vi packar noggrant alla våra helveten så att allting ska få plats.

Vi skriver brev till varandra och sover sedan som två så barn.

Vi låter våra brutala liv våldföra sig på oss.

Våra drömmar söver ner oss, förlamar oss, dödar oss.

Vi vandrar på samma snåriga igenväxta stigar igen, igen och igen.

bisvärmar

Jag står på busshållplatsen och händerna skakar när jag försöker komma på hur jag ska stå. Jag har ont i benen. Jag kan inte stå upp för länge. Jag har stått alldeles för länge. Jag tänker att ni där på andra sidan bevakar mig. Bevakar varenda liten rörelse och varenda litet ord. Jag ler för mig själv. Det är så här det är. Det är så här det här. Jag öppnar mitt hjärta i två sekunder. Men jag tror inte att du förstår ett enda ord av vad jag säger. Sedan stänger jag mig själv igen och så börjar det om. Jag ligger i fosterställning och tittar på dammet under sängen, på hur mattan luktar lite unket, på att en fluga vill komma ut, på att jag vill komma in och aldrig mer gå därifrån. På hur mörkret och tystheten gör mig rädd. Att jag inte kan öppna min mun, att jag har glömt bort hur man formar orden, hur man förklarar så att du förstår, på att någon förstår. Alla skuggor förvandlas till bisvärmar som attackerar mig. Jag tänker på att jag ropar på hjälp men att ingen kan höra mig. Det är så det är. Det är så här det är. Det är så här det här. Det här är mitt liv och jag orkar inte ens stå upp längre.

jag hatälskar dig

jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig jag hatar dig jag älskar dig