onsdag 22 februari 2012

hades



Jag tänker mycket på döden. Det känns som att jag helt plötsligt bara kom på, wow, jag lever, alla omkring mig lever och det kommer inte vara så för alltid. Alla kommer försvinna. Allt kommer försvinna. Jag kommer försvinna. Gamla vykort och brev hamnar kanske i pappersinsamlingen. Smycken blir bortglömda i en ask. Muggarna, glasen och besticken hamnar på någon second hand-affär. Blommorna vissnar. Och resten bara dör ut.

Jag tänker att jag är rädd för att gå över gatan för man läser ibland om att människor blir påkörda och dör även om det är grön gubbe. Tack och adjö jag dog för att du festade igår och somnade i en halv sekund. Jag tänker att jag kommer bli överfallen när jag går hem på kvällen upp för den långa backen vid Medicinaregatan. Jag kommer ligga och dö i en buske någonstans för att du behöver pengar och måste stjäla människors plånböcker, Iphones och liv. Jag tänker att jag blir trött, har ont i huvudet och mår illa. Jag ser på tv om en tjej i min ålder som bara skulle till läkaren för att hon hade migrän. Ja, det är cancer, en tumör, du har ett år kvar bara för att cancer dyker upp var som helst och när som helst bara för att leva som en parasit i kroppen som sakta förtvinar.

Jag tänker mycket på döden. Att den finns överallt. Som en mörk skugga över hela jorden. Och när som helst bestämmer den sig för att förgöra mig eller någon omkring mig och ingen kan stoppa det. Ingen kan kontrollera det. Jag kan inte kontrollera det. Det bara händer helt plötsligt. Ett lotteri. Nu är det din tur. Så är det bara för ingen lever för evigt.

Och jag är så himla rädd för det.

1 kommentar :

Malin sa...

Känner igen det där. Är också livrädd för döden. Så livrädd att jag ibland inte vill gå utanför dörren. Men så går man ut ändå, glömmer det tillfälligt och lever på lika farligt som vanligt.