onsdag 15 februari 2012

man måste bära sin sorg i armarna

Nu kommer jag ihåg hur det kändes och varför man aldrig ska släppa in någon i ens liv. Någonsin. Hur kunde jag glömma bort det. Jag är trött nu. Jag känner redan hur det börjar. Hur allt börjar visa sig. Hur allt kommer rasa sönder. Igen. Och igen. Igen igen igen igen.

Inga kommentarer :