måndag 13 februari 2012

rädda mig!

Alla de gångerna ni försökte leta er in i mig och jag försökte hålla er borta. Alla de gånger jag till slut gav efter, sänkte garden och tänkte "Okej. Gör vad ni vill. Rädda mig nu." Jag litade på er. Allihopa. Att ni skulle rädda mig. Jag ville att ni skulle bära bort mig från allt elände, från alla dåliga människor, från allt, från mitt liv. Och jag trodde verkligen att ni kunde rädda mig. Jag räknade med er. Allihopa.

Men den här gången ska ingen rädda mig. Ingen ska rädda mig. Du ska inte rädda mig. Du behöver inte. Du kan inte. Jag har kommit på det nu. Ingen kan. Du kan inte. Ingen. Och det är så skönt att veta att ingen kan rädda en. Bara jag kan rädda mig själv och jag vill verkligen göra det. Om det går.

Inga kommentarer :