tisdag 21 februari 2012

sista andetaget


Jag älskade dig aldrig. Världen, jorden, träden, djuren, människorna, kärlekarna. Det stora och de små. De viktiga och de oviktiga. Aldrig någonsin älskade jag er. Och nu när ni vet om det så är det alldeles tyst och stilla. Kanske kan jag få min ro. Fåglarna måste sörja. Barnen måste gråta. Mammorna måste vara starka. Det är bara nu det är svårt, senare vi får vila. Det är efter vårt sista andetag vi äntligen kan ta vårt första.

2 kommentarer :

Petnoga sa...

Det här inlägget gör mig jätteorolig.

emilie anna evelina sa...

åh. det är ingenting att oroa sig för! :) är en text som jag skrev för längesedan