måndag 13 februari 2017

Stödjhul


I torsdags avslutade jag min psykologkontakt där jag gått i princip varje vecka sedan 2010. Det kändes vemodigt men ändå sjukt häftigt med tanke på att jag gått hos psykologer/kuratorer/psykiatriker/psykoterapeuter sedan jag va 16. Det känns som jag tagit av stödhjulen och precis lärt mig cykla på egen hand. Vi får se hur det går. Det känns ändå tomt och läskigt på något vis. Som att en trygghet som funnits där inte finns där längre även om det bara var i form av samtal för det mesta. Men så som det känns nu så behöver jag det inte längre och jag klarar mig bra själv. Firade med att ha världens bästa helg med världens bästa person i hela världen. Det roliga va att helgen inleddes med ett mega-breakdown av ångest men som försvann rätt snabbt efter tv-spel, kramar och chips. Så enkelt livet kan va ibland ändå.

Inga kommentarer :