söndag 19 mars 2017

Att vara kreativ

Hur kan en vara deprimerad över något en förlorat på grund av att en nu mer mår väldigt bra och inte är särskilt deprimerad? Det är ju bara knäppt. Men jag kan inte låta bli att sakna saker jag en gång hade som jag nu glömt bort någonstans på vägen och som jag inte verkar kunna hitta tillbaka till.

Min barndom

Himlavalvet ja det är stort
större än min handflata
men det räcker ändå inte till
ni får inte plats
tisslar och tassar runt på tå
gömmer era skatter under mina naglar
bakom mina öron
visslar på en melodi
jag har hört den förut
sången som handlar
om min barndom
mina sår
och mina små små handflator

6 år sedan

Jag drömmer varje natt. Ibland vill jag inte vakna. Ibland vill jag inget hellre än att vakna. Ibland kommer jag inte ens ihåg om jag vaknat. Att jag bestämt mig för att träffa någon, gå och fika, handla filmjölk, åka spårvagn. Jag är kvar i ett sovande läge, i ett drömlandskap där vad som helst kan hända. Allting känns overkligt. Ibland kommer jag inte ens ihåg vad jag pratat om eller sagt. Ibland kommer jag inte ens ihåg om jag sagt något. Jag kanske lyssnade när du frågade mig om jag hade ätit idag, om jag hade sovit något. Kanske lyssnade jag men kommer inte ihåg hur man gör. Jag tänker att jag måste dricka mig redlös för att få er att förstå. För att ens kunna finna orden till att förklara. Hur min hjärna och mitt hjärta är ett enda stort pussel som saknar delarna, blandat ihop delarna, slagit sönder delarna. Hur jag var tvungen att försöka få dig att förstå. Hur jag inte kunde prata för jag bara grät och satt allt i halsgropen. Hur förklarar man det overkliga, som man inte ens vet om det existerar eller ej. Hur förklarar jag att något är fel, men att jag inte vet vad det är. Jag har ingen aning men jag vet att det sitter där, gnager, biter, tuggar, spottar ut. Hur gör man.

Och hur det fortsätter där inne nånstans. Försöker leta sig ut till varje pris - men jag lyckas trycka undan det varje gång. Varje gång. Hittills.

tisdag 7 mars 2017